Turerna har varit många kring fastigheten Dragarbrunn 3:1, mer känd som Ungdomens Hus där kulturföreningen med samma namn huserar. Föreningen har varit verksam i huset sedan mitten av 1980-talet och tillhör i dag en av landets mest anrika kulturföreningar. Huset har brukats ännu längre men intressant är att det byggdes 1902 och var ämnat som ett föreningshus redan då.
Här har unga människor under decennier förverkligat idéer utifrån en demokratisk grund. Huset och dess förening är att se som en entitet som hängt samman i nära symbios under de senaste decennierna. Ett Ungdomens Hus utan föreningen Ungdomens Hus skulle inte vara detsamma. Verksamheten som bedrivs har stor bredd och enligt kommunens utredare besöker 47 procent av ungdomarna i Uppsala kommun Ungdomens Hus.
Här ryms kultur av alla former. Det är förvisso tydligt att verksamheten har en social betydelse, en betydelse för centrumutveckling, för många viktiga målgrupper, men framför allt har verksamheten som föreningen driver inom husets väggar en kulturpolitisk betydelse.
Precis som kommunens egen delrapport pekar på har huset en ”identitet och själ” och här har talanger växt, arrangörer utbildats och besökare berikats av intryck i en smältdegel av kreativitet. Kreativitet och konstnärlighet kan inte beslutas eller köpas, det uppstår där förutsättningarna är de rätta, där det finns förtroende och tillit till kulturlivet, till folkrörelserna, där det finns plattformar och frizoner för skapande på egna villkor och en autonomi.
Det för även med sig ett stort ansvar. Runtom i landet ser vi tyvärr att kulturföreningar av den art som finns i ”Ungdomens Hus” är hotade och försvinner på löpande band. Gentrifiering i städerna driver ut kulturlivet från deras befintliga mötesplatser till förmån för kommersiella vinstintressen och förtätning. I Uppsala har föreningen Ungdomens Hus varit ett vattenhål och en fast punkt där kulturskapare och kulturälskare kunnat verka, men också bara existera, andas och finnas på en plats som de själva styr över.
Kontaktnätet menar på att föreningar som denna och arenor som just fastigheten Dragarbrunn 3:1 utgör borde vara av ett nationellt kulturpolitiskt intresse.
Det är det för oss. Vi ser med oro på de utspel som funnits i media i frågan och vi ser att de unga personer som nu kämpar för föreningens och husets fortsatta överlevnad på ett sätt som är minst lika starkt som de som för mer än 30 år sedan startade verksamheten.
Mot bakgrund av detta vill vi också skicka med en signal till Uppsalas kulturnämnd som kommer att fatta de för verksamheten och människorna avgörande besluten. Vi vädjar till er att värna om den både viktiga som anrika verksamheten som bedrivs och framför allt den form under vilken verksamheten fungerar. Ambitionerna som uttryckts om att renoveringen ska ske på ett sätt som också tar hänsyn till verksamhetens behov och art kan inte understrykas tillräckligt. Likaså behövs besked till föreningen om en långsiktighet, en trygghet och inte tvetydiga singaler kring lokaler, stöd, autonomi och framtid.
För unga är ett halvårs process en lång tid av oro och osäkerhet, något som leder till frustration för de ideella.
Här behövs tilltro till utfästelser som görs och människorna måste komma i första rummet. Låt inte beslut om en viktig kulturverksamhet bli ett slagträ för politisk positionering utan lägg det åsido och se till vikten av en arena där kultur har skapats i decennier och kan skapas i åratal framöver. Vi menar på att detta kan vara det mest viktiga kulturpolitiska beslut som tas på decennier i Uppsala. I kombinationen kulturföreningen Ungdomens Hus och den fastighet där verksamheten finns en enorm resurs.
Vi hoppas och tror oss se att det finns ett stort klokskap hos Uppsalas kulturpolitiker. Mycket tyder på det i de utredningar och handlingar som beskådats. Låt detta också synas i era beslut och säkra framtiden för en av Sveriges viktigaste kulturföreningar av sin art. Låt Uppsala fortsätta vara ett ljus för unga kulturutövare och en förebild för svensk kulturpolitik.