Socialdemokraternas studentförbund gillade inte vårt förslag om att avskaffa CSN-bidraget. Föga förvånande. Det ligger i socialdemokraters DNA att vara emot alla former av besparingar av skattepengar och avskaffanden av bidrag – även de bidrag som, likt CSN-bidraget, är en omfördelning från låginkomsttagare till blivande höginkomsttagare.
Vi liberaler har en annan syn på staten. Vi anser att pengarna i första hand inte tillhör politiker utan medborgarna, som också är de som skapat värdet från början. Av den anledningen är det inte problemfritt när politiker lovar allt till alla (gratis!). Det är i slutänden alltid folket som betalar.
Att detta påpekade, som debattörerna hävdar, skulle vara en attack på rätten till högre utbildning håller vi inte med om. Sverige har en modell där all utbildning är avgiftsfri. Från förskoleklass till gymnasieexamen serveras dessutom kostnadsfria måltider för att alla barn, oavsett bakgrund, ska få bättre möjlighet att prestera under dagen. Väljer någon att studera vidare efter det är även högskolestudier avgiftsfria. Utöver avgiftsfria studier erbjuder staten dessutom ett kraftigt subventionerat lån (för närvarande är räntan 0,8 procent) för att de som vill kunna fokusera helhjärtat på sina studier utan att behöva jobba, eller som inte har tillgång till sparkapital.
Blir du sjuk under tiden har du tillgång till i princip avgiftsfri sjukvård. Skaffar du barn under tiden har du en kraftigt subventionerad barnomsorg. Och så vidare. Möjligheten till högre utbildning är exceptionellt god i Sverige, oavsett vilken socioekonomisk bakgrund du har. S-studenter menar att fler borde få chansen att nå sin fulla potential – vi menar att alla redan i dag skulle ha den chansen, om de vill och anstränger sig; även om de inte fick ett extra bidrag av staten utöver de befintliga subventionerna.
Ett avskaffat studiebidrag för sex års heltidsstudier skulle, räknat på 40 års arbete, leda till att lånekostnaden per månad ökar med 352 kronor i månaden. Om man låter bli att isolera enskilda förslag, och i stället ser till LUF:s fullständiga ekonomiska politik, skulle dessa 352 kronor i månaden med råge kompenseras för genom en betydligt större sänkning av inkomstskatten.
Självklart ska vi ha en välfärdsstat och ett skyddsnät för de svagaste, men någonstans måste gränsen gå för vad som ska bekostas av staten och vad som ska bekostas av individen. När ett land som har världens högsta marginalskatter samtidigt har en polis och militär som rapporterar att de inte har resurser att utföra sina uppgifter, och när våra politiker driver en migrationspolitik som anpassats till EU:s lägstanivå, är det hög tid att börja prioritera.
Sänk skatten och låt individer ta ett större ekonomiskt ansvar för sin utbildning och sitt eget liv. Vi är säkra på att det inte leder till jordens undergång.
Max Sjöberg
Andre vice ordförande Liberala ungdomsförbundet
Filip Jovicic
Ordförande Liberala Ungdomsförbundet Uppsala