Att fler människor vill flytta till Uppsala är för det mesta glädjande, och när alltfler människor väljer att slå ned sina bopålar i vår kommun är det angeläget att ge dem goda förutsättningar för att forma sin framtid här. I dessa förutsättningar inryms inte minst tillgången på en god stadsmiljö, där parker och rekreationsområden utgör en viktig del.
Dock är det inte endast med morgondagen i åtanke som vi bygger dagens Uppsala. Staden har även ett unikt historiskt arv som vi är satta att förvalta. Det åtagandet gäller såväl oss förtroendevalda beslutsfattare som befolkningen i stort – vi utgör och formar tillsammans vår identitet och vårt varumärke. Därför ser vi sverigedemokrater med oro på den detaljplan som nu framläggs inför kommunfullmäktige rörande Seminarieparkens framtid. Kommunstyrelsen föreslog vid sid senaste möte, genom en ohelig allians, att fullmäktige skall antaga detaljplanen.
Socialdemokraterna presenterar stolt detta som ett kompromissförslag och lägger samtidigt fram ett förslag om att anlägga en park i Librobäck. Det visar bara på hur gravt man missuppfattat vad denna fråga egentligen gäller. Visst är parker viktiga, men det handlar inte om att byta en park mot en annan. Det handlar om att bevara ett befintligt parkområde men framför allt om att bevara den unika kulturhistoriska miljö som Seminariet utgör. Den är unik inte bara för Uppsala utan även för hela Sverige och är således kulturhistoriskt intressant för varenda svensk.
Dessa värden vill nu Moderaterna, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna rasera genom ett klubbslag. Förevändningen är att bekämpa bostads- och förskolebristen samt att parken och rekreationsområdet trots allt kommer att finnas kvar. Problemet dessa tre partier inte inser är att parken inte längre kommer att fungera som en park för allmänheten utan snarare bli ett slags innergård för de nybyggda husen.
Vi vill istället låta staden växa på bredden. Det finns stora utrymmen för att bygga bostäder och förskolor, om man bara lyfter blicken ovanför stadssilhuetten. Stadskärnan måste bevaras från de historie- och besinningslösa projekt som nu är på väg att sjösättas. Gårdagens makthavare reste statyer och monument för att manifestera sin makt och sina stordåd för eftervärlden. Dagens makthavare gör det genom en sällan skådad byggnadsiver, där stora komplex i form av konserthus och resecentra uppförs med en exempellös okänslighet för arkitektonisk tradition och historia.
Det har genomförts flera lyckosamma projekt för att levandegöra stadskärnan, inte minst genom invigningen av nygamla Rådhuset. Dock kan inte allt detta arbete ske inne i centrum. Vi har en begränsad yta att samsas på, där vi måste komma överens om de gemensamma spelregler som skall gälla. Sverigedemokraternas hållning är glasklar och otvetydig: Seminarieparken är och skall vara en fredad zon. Den utgör en helhet som förenar natur, kultur, historia och akademi.
Sverigedemokraterna är förvisso det enda partiet som med stolthet värnar klassisk arkitektur, men vill verkligen företrädarna för M, S och KD gå till historien som de beslutsfattare som med en osedvanlig klumpighet raserade det nationalromantiska arv som Seminarieparken uppbär? Morgondagens Uppsalabor kommer inte att tacka dem för deras insats. Har man ingenting lärt av historien?
Pavel Gamov
Stefan Söder
Stefan Lundkvist
Leif Ågren
Sverigedemokraternas fullmäktigegrupp i Uppsala
UNT 26/3 2012