Bevara Uppsala! Denna fantastiskt levande vackra universitetsstad. En sådan attraktivitet och konkurrenskraft är det få städer i Sverige som kan visa upp. Det är klart att det skapar ett starkt självförtroende, men också en enorm popularitet. Att bevara och förvalta denna historia av kreativitet och framtidstro borde vara utgångspunkt för all förändring av Uppsala stad.
För det är med Uppsala som med alla stora universitetsstäder i världen att de har växt, de växer, och de vill växa. Viljan till tillväxt beror på deras attraktivitet och förväntningsvärden, vilket i grunden är något oerhört positivt. Det finns många som tror på Uppsala som kunskapsstad och livsplats. Det är många som i dag inte bor eller jobbar här, som vill flytta hit. Och så var det även för 20, 50, och 100 år sedan.
Faktum är att de som bor här i dag antingen är inflyttade eller barn till inflyttade som kom till en stad som inte såg ut som den gör nu. Ett annat faktum är att om 50 år så kommer få av de som av olika skäl bor i Uppsala i dag att leva kvar i staden.
Detta säger jag för att ge lite perspektiv till vår upptagenhet av nutiden och vårt förhållande till förändring. Stadsplanering handlar om att skapa hållbar utveckling för framtiden. Hållbar utveckling brukar beskrivas som det vi vill lämna över till våra barn, men när det gäller städer så handlar det också om vilken stad vi vill lämna över till dem som kommer att flytta hit.
Och i fallet Uppsala så borde det betyda att fortsätta bygga vidare på de kvaliteter som staden så framgångsrikt har utvecklat under seklens lopp.
Det handlar om en kvartersstad i måttfull skala med långa promenadgator, levande platser och parker, årummet längs Fyris, grönska längs gator, på gårdar och i trädgårdar, levande universitetsanläggningar inbäddade i stadsmiljön, landmärken som slottet och domkyrkan och mycket mer.
Detta är stadskvaliteter som gör Uppsala så populärt, för Uppsalabor och för många, många andra. Ska nu Uppsala fortsätta växa, som det alltid har gjort, och som det föreslagits i Uppsalas översiktsplan, då måste det ske på Uppsalas egna villkor, utifrån Uppsalas stadskvaliteter.
Oavsett om det sker som utvidgning av stadskärnan i Kåbo eller Kungsängen. Eller om det sker längs med de nya stomlinjerna. Eller om det sker i glesbebyggda förortsstadsdelar som Gränby, Ulleråker eller Eriksberg.
Byggande och förtätning måste ske med högsta kvalitet, annars kommer man inte att bevara Uppsalas historiska tillväxt. Och det räcker inte att referera till bostadsbristen som skäl för att bygga. Städer har aldrig utvecklas på det sättet, utan stadsutveckling har alltid drivits av de allmänna intressena, av stadens offentliga rum, genom att bygga gator och parker och olika allmänna servicefunktioner.
Men, visst finns det en täthetslogik i städer. Det har forskare som Paul Krugman (Nobelpristagare i ekonomi), Geoffrey West (fysikprofessor, Santa Fe Institute), Edward Glaeser (ekonomiprofessor, Harvard), och Michael Batty (geografiprofessor, UCL) visat. Ju tätare en bebyggelse är ju större utbud finns av service, handel, kultur, restauranger, mötesplatser med mera.
Detta är kanske den starkaste globala drivkraften för förtätning. Lägg till detta utbildningsinstitutioner av högsta internationella klass centralt i staden.
Med utgångspunkt från mitt eget forskningsarbete vid Kungliga Tekniska högskolan vill jag dock komma med tre varningar:
Tro inte på dem som säger att man måste bygga högt för att bygga tätt. Det stämmer inte, man kan bygga tätt och lågt.
Tro inte på dem som hävdar att förtätning betyder sämre grönområden. Det går att bygga tätt med en bra grönstruktur.
Tro inte på dem som säger att det blir mer trafik av förtätning. Förtätning innebär generellt minskat bilberoende som kan ge mer plats för gående och cyklister.
Uppsalas historiska attraktivitet och tillväxt är dess egen stadskvalitet. Ta vara på den!
Alexander Ståhle
tekn dr i stadsbyggnad KTH
landskapsarkitekt MSA från SLU
UNT 9/6 2012