Höstens politiska debatt har präglats av frågor där det råder politisk oenighet. Det är naturligt att debatten polariseras när regeringen har lagt sin budgetproposition och oppositionspartierna sina budgetmotioner. Men i politiken måste det också finnas utrymme för breda överenskommelser.
Sverige är ett utsatt land i den globala ekonomin. När företag som Astra Zeneca och Sony Mobile lägger ned sin forskningsverksamhet påverkar det förutsättningarna för företagande, jobb och välfärd. Privata företag står för två tredjedelar av de totala investeringarna i forskning och utveckling i Sverige. Forsknings- och innovationspolitiken är central för Sveriges framtid och politiker från höger till vänster säger sig vilja värna Sverige som kunskapsnation. Nu finns ett utmärkt tillfälle att skrida från ord till handling.
Regeringen har nyligen lagt fram sin forsknings- och innovationspolitiska proposition. Det finns tydliga beröringspunkter i flera forskningspolitiska frågor mellan regeringen och oppositionen, främst Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Vi vill uppmana regeringen och oppositionen att sluta en uppgörelse under riksdagsbehandlingen av forsknings- och innovationspropositionen – en ”kunskapspakt” om långsiktiga spelregler för svensk forskningspolitik. Några inslag i en sådan uppgörelse bör vara:
- Ökade resurser till svensk forskning. Sverige är ett av de länder i världen som satsar mest resurser på forskning och utveckling i förhållande till BNP. Det är en position som Sverige ska slå vakt om. Sverige ska ha fortsatt höga ekonomiska ambitioner i forskningspolitiken.
- Skärpt fokus på resultat i forskningspolitiken. De offentliga forskningsanslagen måste även kopplas till resultat, exempelvis i form av innovationer eller publiceringar/citeringar. Det är angeläget att den modell för resursfördelning som väljs är långsiktigt hållbar och premierar såväl tjänsteinnovationer som produktinnovationer, liksom forskningens samverkan med såväl näringsliv som offentlig sektor och det omgivande samhället. Detta står förstås inte i motsättning till satsningar på grundforskning. Modellen för resursfördelning ska präglas av transparens, långsiktighet och likabehandling av lärosäten.
- Stärkt satsning på unga, lovande forskare. Återväxten i svensk forskning är svag.
Citeringsanalyser från Kungliga Vetenskapsakademin visar att unga forskare visar svaga resultat i citering och genomslag för forskningen. Det duger inte. Forskningspolitiken måste i högre grad än tidigare rikta uppmärksamhet mot de unga forskartalangerna och deras villkor.
- Minskad administration – låt forskarna forska. I EU:s kommande ramprogram för forskning och innovation, Horisont 2020, är minskningen av forskarnas administrativa börda en av de viktigaste punkterna. På samma sätt som det finns ett åtagande från regeringshåll att minska företagens regelbörda borde det finnas en ambition att minska forskarnas administrationsmängd.
- Stärk kvaliteten i undervisningen. Kvaliteten i svensk grundutbildning måste stärkas. Det kräver åtgärder tidigare i utbildningskedjan, för att förbereda studenterna bättre för akademiska studier, men också utökade ekonomiska resurser till undervisningen. Forskningsanknytningen i utbildningen är viktig för att säkra utbildningens kvalitet, men också för att locka duktiga forskare i framtiden. I det här sammanhanget vill vi särskilt nämna det stora behovet av ökad skolforskning, för att forskningsrön om lärande bättre kan tillvaratas i utbildningen av nya lärare och i skolan. Ökade anslag bör kompletteras med förbättrade uppföljningsmetoder för att säkerställa att anslagen används effektivt av lärosätena.
- Ökad rörlighet mellan akademi och arbetsliv.
Det svaga intresset inom stora delar av akademin för samverkan med andra aktörer i samhället försvårar kunskapsutbytet mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor. För att främja rörlighet och utbyte behöver det i meriteringen till akademiska tjänster läggas större vikt vid olika former av samverkan och arbetslivserfarenhet.
Det råder i dag bred politisk enighet om att forsknings- och innovationspolitiken är långsiktigt avgörande för framtidens jobb och välfärd. Självklart krävs även reformer på andra politikområden. Om Sverige ska vara ett attraktivt land för högkvalificerad arbetskraft, för såväl svenska som utländska talanger, och därmed för viktiga investeringar, fungerar det inte heller att vi har en av världens högsta marginalskatter.
Vi ser som parter på arbetsmarknaden att det i dag finns en relativt stor samsyn mellan riksdagspartierna i dessa centrala frågor. Förutsättningarna är därmed bättre än på länge för att regeringen och oppositionen ska kunna enas kring en bred överenskommelse som skapar stabilitet och långsiktighet för svensk forskning.
Eva Nordmark
ordförande TCO
Tobias Krantz
chef Utbildning
forskning och innovation
Svenskt Näringsliv
UNT 19/12 2012