Nuförtiden ”odlar” militären religion på många håll. För att fortsätta att öka sin tillväxt behöver militärstrategerna ursäkter för sin närvaro i det område de har som måltavla. Burma och Bangladesh, som ligger vid Bengaliska viken i Indiska oceanen, är viktiga rent strategiskt för supermakterna för att bevaka sina positioner. Sådan är situationen för gränsfrågorna mellan de två små länderna. Opportunister i de större politiska partierna, i administrationerna och inom militären i de båda länderna, hjälper de internationella konspiratörerna att uppfylla sina drömmar.
Här finns några tragiska händelser i Burma och Bangladesh som startats under 2012.
Burma: I början av juni 2012, efter det att en buddhistisk kvinna våldtagits och mördats, sattes rykten i gång som beskyllde rohingyafolket för detta. Det föranledde buddhister att lyncha tio muslimer på en buss, vilket startade stora grymheter mot den muslimska minoriteten i landet.
Alltsedan juni har Rakhinestaten, där rohingyafolket lever, slitits itu av våld mellan majoriteten som är buddhister och minoriteten som är rohingyamuslimer. Tusentals hem har blivit förstörda, omkring 200 personer har dödats och mer än 115 000 har blivit tvångsförflyttade.
Bangladesh: 29 september 2012 bevittnade Bangladesh en barbarisk händelse när 25 000 upprorsmakare attackerade 15 buddhistbyar i Ramu i syöstra delen av landet och terroriserade dess invånare.
Det rapporterades att kadrer från det regerande vänsterpartiet Awami League ledde massmöten och att personer från högerpartiet Bangladesh Nationalist party (BNP) bidrog med bensin och fotogen, samt att en ledare från islamiska fundamentalistpartiet Jamaat bidrog med fordon för att transportera upprorsmakare till massakern.
Vad var anledningen till sådana grymheter? På 25-åringen Uttam Kumar Buruas Facebook-konto hade någon okänd buddhistisk man taggat en bild som förolämpade Koranen. Gärningsmännen bakom tragedin i Ramu använde sedan Facebook-bilden som ursäkt . Hur som helst handlade det om planerat våld. Det framgår tydligt att våldet inte uppstod spontant, då en del av personerna samlades ihop och transporterades till Ramu inom två timmar efter att aktiviteten på Facebook upptäckts. Tolv buddhisttempel och mer än 50 hus brändes ned och vandaliserades på ett förberett sätt.
Vem gjorde det och i vilket syfte? Var det för att skapa oro och rädsla i ett oroligt område i Bangladesh? Var det bara för att skapa missförhållanden mellan den muslimska majoriteten och den buddhistiska minoriteten i Bangladesh?
En bra sak var att folket i Bangladesh stödde den buddhistiska minoriteten, protesterade mot våldet i Ramu och krävde straff för upprorsmakarna.
Det kan finnas en dold agenda bakom de två separata, uppflammande tragedierna i de två grannländerna. Länder som handlar med vapen har en chans att dra fördel av spänningar mellan Bangladesh och Burma. Gränskonflikter, oro och förberedda upplopp på båda sidor kommer att uppmuntra myndigheter på båda sidor att öka sitt försvar och köpa vapen.
Vilka är då vapenförsäljarna till dessa två länder? USA, Kina och Ryssland är de största vapenexportörerna till Bangladesh. Till Burma exporterar Kina, Nordkorea och Indien – även svenska vapen har sålts via Indien. Om situationen förändras och om makten från militärjuntan förs över till Aung San Suu Kyi eller någon annan civil myndighet kan vi få bevittna att Burma köper vapen från europeiska länder och från USA.
Problemen för rohingyafolket i Burma började när militärjuntan tog makten från den civila regeringen i början av 1960-talet, efter det att den brittiska kolonialismen upphört.
Även om man undviker debatten varifrån Rohingyas ursprungligen kommer, råder inget tvivel om att de har sitt hemland i Burma där de har levt i århundraden. Om det finns några tvivelsmål i den burmesiska lagen att ge Rohingyas medborgarskap i landet är det på tiden att lösa det nu.
Det kan inte accepteras att Burma behandlar rohingya som illegala immigranter och förnekar dem medborgarskap. De uppskattas vara cirka 800 000 i Rakinestaten. Många bor mycket nära gränsen till Bangladesh, dit många flydde från förtryck, särskilt under åren 1978 och 1991–92. Hundratusentals flydde till Bangladesh och andra länder.
Nu skickar bangladeshisk gränspolis tillbaka dem. De borde få leva i sitt hemland Burma. En lag som tillkom 1982 bedömde dem som statslösa. Under militärjuntan var det ett av de främsta målen för förföljelse, sattes i tvångsarbete och fick sina landtillgångar konfiskerade. Många burmesiska rohingyas lever i slaveri i Thailand och en del under svåra migrationsförhållanden i Pakistan, Malaysia, Mellanöstern och Europa.
Nobels fredspristagare Aung Saan Suu Kyi visar två sidor i sin politik, när hon inte stödjer rohingyafolket. Då intar hon samma attityd som militärjuntan.
Att vara muslim ska inte vara ett brott i Burma och likaledes ska det inte vara ett brott i Bangladesh att vara buddhist.
Min förhoppning är att förnuftet ska råda hos ansvariga myndigheter och inflytelserika partier när det gäller att lösa den burmesiska krisen och att medborgarskap ska ges till rohingyafolket. Det kommer inte bara att hjälpa rohingya, det kommer också att bidra till fred mellan de två grannländerna.
Anisur Rahman
författare från Bangladesh
tidigare fristadsförfattare i Uppsala
Översättning: Ingeborg Sevastik
UNT 28/4 2013