I höst studerar närmare 40 000 studenter i Uppsala. Det finns 11 000 studentbostäder för dessa studenter att plugga, leva och bo i.
Bostadssituationen i Uppsala är lite som leken ”hela havet stormar”. Tusentals nya studenter ska få plats på hälften så många stolar, och musiken har redan slutat spela.
Paniken och desperationen sprider sig snabbt bland de nyintagna studenterna när de märker att möjligheterna att hitta ett boende i Uppsala är tämligen utsiktslösa.
Nya studenter från hela världen finner sig i situationer där de sover på vandrarhem, i tält, på liggunderlag hemma hos en nybliven kompis eller betalar rejäl ockerhyra.
I värsta fall tvingas de av bostadsbristen tacka nej till sina studieplatser. Det är fullständigt oacceptabelt. Ingen ska behöva välja bort Uppsala som studieort för att vi inte kan erbjuda någonstans att bo.
Uppsala är den av Sveriges större städer som bygger mest per capita i Sverige. Det är bra! Problemet är att en stor majoritet av de nya lägenheter som börjar byggas i vår stad är bostadsrätter. Många studenter har inga möjligheter att köpa sin lägenhet. Därför menar Miljöpartiet att vi måste satsa på fler boendeformer genom att bygga fler hyresrätter och fler studentbostäder.
Tyvärr verkar den moderatledda majoriteten inte tycka att vi behöver nya studentbostäder i Uppsala. I årets förslag till budget för kommunen togs de mätbara mål som fanns om antal nya hyres- och studentbostäder bort, för att i stället ersättas med ett intentionsavtal med olika bostadsaktörer. Miljöpartiet menar att det ena inte utesluter det andra.
Vi föreslog i vårt alternativ till budget för kommunen att vi utöver att arbeta med ett intentionsavtal också ska ge Uppsalahem ett skarpt uppdrag att bygga 500 hyreslägenheter och minst 100 nya studentlägenheter per år. Studenterna blir fler, och då måste studentbostäderna också bli det.
Men att bara bygga nytt är inte tillräckligt. Den akuta bostadsbristen för studenter måste lösas på flera sätt.
Ett alternativ skulle kunna vara att Uppsalahem erbjuder studenter att teckna särskilda studentkontrakt, som innefattar ett rum och en del av gemenskapsytorna i en större lägenhet.
Vid utflyttning sägs bara den individuella delen upp. Det gör det enklare för studenter som vill bo ihop men ger också möjlighet att en kan flytta utan att det påverkar kompisens möjlighet att bo kvar.
Sist men inte minst vill Miljöpartiet att kommunen sätter sig ner tillsammans med bland andra universiteten och studentorganisationerna och tar fram en långsiktig plan för hur vi ska kunna säkerställa tillgången på studentbostäder.
Bristen på studentbostäder är ett av de största hoten mot såväl våra universitets som Uppsala kommuns fortsatta utveckling.
Förslagen ovan är inte hela lösningen, men det är en början. Ska Uppsala fortsätta vara en studentstad i världsklass måste studenterna ha någonstans att bo. Det är dags att börja ta ansvar för det.
Robert Damberg
ledamot (MP) i plan- och byggnadsnämnden
UNT 7/8 2012