Hur ska vi lösa bostadsbristen samtidigt som vi vitaliserar den stagnerade bostadsmarknaden?
Det finns en spännande form av bostadsbyggande som kallas byggemenskap där en grupp människor i egen regi och utifrån sina egna ambitioner tillsammans planerar, låter bygga och använder en byggnad.
Uppsala växer, bostadsbristen blir värre år för år. Under de närmaste årtiondena kommer staden att växa med minst 30 000 nya invånare och en uttalad vilja från kommunen är att merparten av de nya bostäderna ska byggas inom den existerande stadsväven. Detta är viktigt för att framtidens Uppsala ska kunna fortsätta vara en storstad med småstadens kvaliteter och för att inte den växande staden ska bli än mer bilberoende.
Det framtida Uppsala ska vara en stad där man inte är isolerad i sitt bostadsområde, där man möter människor som inte nödvändigtvis är lika en själv och där det finns utrymme för ett kreativt utvecklande av nöje, näringsliv och livsformer.
Utbyggnadstakten i Uppsala är i dag hög, men inte tillräcklig. Husen som byggs är form- och innehållsmässigt homogena. Nya bostadsområden är storskaliga och likriktade. Det byggande som sker i dag klarar inte att leva upp till framtidens krav om hållbarhet, flexibilitet och integration.
Bostadsmarknaden i Uppsala och Sverige är i princip uppdelad mellan kommunala bostadsbolag och stora privata byggare som säljer bostadsrätter.
Byggherrarnas storskalighet kräver stora exploateringar för att bli lönsamma. De boende har litet inflytande över vad som byggs och på en marknad med hög efterfrågan blir viljan till innovationer låg.
Man kommer att hitta köpare eller hyresgäster även för bostäder med gårdagens lösningar. Den som vill styra över sitt boende på ett djupare plan än att välja tapeter och badrumskakel är hänvisad till villabyggande utanför stadsmiljön.
För att vitalisera stadsbyggandet krävs nya modeller. Småskalighet, variation och gräsrotsinflytande behövs. Möjligheter finns i en form av byggande som i princip inte används i Sverige.
Genom byggemenskaper skapar engagerade medborgare i Tyskland, Danmark och Holland sina egna boenden tillsammans. I byggemenskapen går ett antal bostadssökande samman och planerar och bygger i egen regi mindre flerbostads- eller radhus.
Naturligtvis har man professionell hjälp med projektledning, arkitektur och teknik, men genom tidigt inflytande kan bostäderna formas mer direkt efter de boendes önskemål och behov. Byggemenskaperna är därför ofta drivande i utvecklingen mot miljösmarta och arkitektoniskt mer intressanta bostäder. Brukarna blir beställare och får direkt inflytande över sin framtid. I Sverige är det inte så vanligt än, men I Skåne har ett projekt framgångsrikt genomförts och i bland annat Stockholm, Göteborg och Linköping finns byggemenskaper i planering.
Byggemenskaper är ett utmärkt komplement för en stad som är beroende av en försiktig förtätning och arkitektonisk förnyelse för att behålla sin attraktionskraft.
Ett utmärkt komplement i en tid som kräver snabbare innovationstakt i byggandet. De kan minska segregationen genom att införa nya typer av bostäder i rena hyresrätts- eller villaområden. De ger också en möjlighet att förtäta stadsväven på ett mer flexibelt och följsamt sätt, utan den storskalighet som de större aktörerna kräver för att nå lönsamhet.
I alla Uppsalas stadsdelar finns mängder av platser som skulle lämpa sig för småskaliga förtätningar. Det kan röra sig om oanvända delar av kommunal mark, men också om obebyggda avsnitt längs gator och delar av gamla tomter som kan förtätas och göras mer intressanta och livaktiga, ge bättre underlag för service i stadsdelen och tillåta staden att växa utan dyra investeringar i infrastruktur.
Men det finns ett problem. Få engagerade privatpersoner har ork eller råd med den långa process som krävs för att ta fram en ny detaljplan för att därefter planera, handla upp och bygga. I många av Sveriges växande kommuner jobbar man därför i dag aktivt med att uppmuntra byggemenskaper. Det rör sig om allt från detaljplanerande av mindre tomter till rådgivning och stöd till de som är intresserade av att ta makt över sitt boende genom en byggemenskap.
På samma sätt som kommunen tar fram planer och tomter för byggande av enfamiljshus bör man satsa på att ta fram planer och förbereda markanvisningar för byggemenskaper och andra former av småskalig stadsförnyelse.
Detta kan vara ett steg på vägen mot den varierade, hållbara och småskaliga förtätning som det växande Uppsala är i sådant desperat behov av.
Anders Tväråna
arkitekt SAR/MSA, White arkitekter Uppsala.
UNT 9/9 2013