Med sorg har vi kunnat följa hur Israels högteknologiska armé beskjutit ett av jordens mest tätbefolkade områden, Gazaremsan. Man har gjort sitt bästa för att leva upp till den israeliska inrikesministerns löfte om att bomba Gaza tillbaka till Medeltiden. Det finns inga ursäkter för raketbeskjutningen in i Israel, men det legitimerar inte det våld vi sett de senaste veckorna mot Gazaremsan. För tillfället har raketbeskjutningen från och till Gaza upphört. Det är välkommet.
Det grundläggande problemet, Israels ockupation av de palestinska områdena, är dock på inget sätt löst. Tvärtom ser vi hur den israeliska regeringen genom att utvidga de illegala bosättningarna, upprätthålla blockaden mot Gaza och genom att fortsätta byggandet av muren på palestinskt mark effektivt slår sönder förutsättningarna för en tvåstatslösning.
För oss som vill se två självständiga och demokratiska stater, där befolkningen kan leva i fred inom säkra gränser, börjar tiden rinna ut. Det är därför hög tid att omvärlden agerar så att möjligheten att bidra till fred i Mellanöstern inte ska rinna oss ur händerna.
I dag 28 november behandlar riksdagen ett gemensamt förslag från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att Sverige ska erkänna Palestina. Det skulle vara en tydlig signal att Sverige menar allvar med sitt stöd till en tvåstatslösning. Men det skulle på inget sätt vara en unik signal. En majoritet av jordens länder har redan erkänt Palestina, under de senaste åren har länder som Island, Brasilien och Thailand gjort det.
Dagen efter riksdagens debatt kommer Generalförsamlingen i FN med största sannolikhet behandla en resolution med krav på att Palestinas status i FN uppgraderas. Mycket tyder på att en sådan resolution skulle röstas igenom. Det skulle vara glädjande, men hur kommer Sverige att rösta?
Utmärkande för den borgerliga regeringens Mellanösternpolitik är den starka interna splittringen. Utrikesminister Bildt försöker balansera Centerpartiet, som också vill se ett svenskt erkännande av Palestina, Folkpartiet som dogmatiskt sluter upp bakom Israel och en handfull kristdemokrater som låter Bibeltolkningar styra sitt förhållande till Mellanöstern.
Sveriges Mellanösternpolitik har allt mer kommit att avgöras av denna interna borgerliga maktkamp. När FN-organet Unesco 31 oktober beslutade att uppta Palestina som fullvärdig medlem med röstsiffrorna 107–14 tillhörde Sverige den lilla grupp av lojala Israelvänner och östater från Stilla havet som röstade nej. Samtidigt har Sverige uppgraderat den palestinska myndighetens företrädare i Sverige till att bli en fullvärdig ambassadör.
Länge åtnjöt Sverige ett starkt förtroende i Mellanöstern som möjliggjorde för vårt land att spela en viktig roll. I dag är det inte lätt att följa med de senaste turerna på Utrikesdepartementet.
Det är hög tid att Sverige blir en konsekvent röst för fred i Mellanöstern. Ett första steg skulle vara att erkänna Palestina och bidra till att Palestinas ställning uppgraderas i FN.
Hans Linde
riksdagsledamot och Utrikespolitisk talesperson (V)
UNT 28/1 2012