Debattartikeln om den bristfälliga läs- och skrivförmågan hos många unga studenter, och reportaget om Susan Nielands metod för att utveckla barns- och ungdomars skrivande här i UNT, engagerar. Lägg därtill intervjun med skolminister Jan Björklund (FP) och hans välkända mantra om gammal flumskola och ni får en mängd lärare att vilja fatta pennan.
Vad menar han? Få lärare känner igen sig i bilden av att lämna sina elever ensamma i lärandet. Många av oss är däremot frustrerade över att inte kunna möta de krav som högre utbildning ställer på den svenska skolan, och vi känner en ilska över det växande byråkratiska kontrollmaskineri som slukar allt mer av vår värdefulla arbetstid.
Det tar tid att planera och konstruktivt kommentera elevers arbete i allmänhet och deras läs- och skrivutveckling i synnerhet. Vi har sådan tid avsatt i våra tjänster, men den äts upp av den aldrig sinande strömmen av nya arbetsuppgifter. Det räcker nu. Vi måste rensa bland dessa uppgifter och freda tid för vårt kärnuppdrag. Här kommer ett antal förslag för vår skolminister, våra politiker och chefer att tänka över. Notera att de flesta förslag inte kostar en enda krona att genomföra.
Slopa all onödig administration. Förtvivlade lärare vittnar om en omänsklig arbetsbörda där DPED – ett ofärdigt digitalt dokumentationssystem – tillåts härja fritt i kommunen utan att ansvariga ifrågasätter det.
I dagarna har utbildningsministern flaggat för att de skriftliga omdömena ska bort i de senare årskurserna. Därför vore det ett ypperligt tillfälle att redan nu skrota DPED. Oacceptabelt mycket tid går åt till att klicka sig fram och vänta på ett system som inte är användarvänligt, ofta är överbelastat och i värsta fall inte förmår spara den dokumentation vi har ägnat timmar åt att skriva. Inse att kommunens krav på elevdokumentation är orimliga när lärare tvingas sjukskriva sig för att hinna med att skriva omdömen inför utvecklingssamtalen.
l Förenkla rättningen och inrapporteringen av de nationella proven.
Man får verkligen hoppas att proven ger förbättrade resultat för svensk skola, för de tar oerhört mycket tid i anspråk som de är utformade i dag.
l Befria skolledarna från den nya skollagens administrativa kvarnsten och släpp ut dem i verksamheten så att de får möjlighet att bli de pedagogiska ledare de enligt samma lag är satta att vara. Utan en synlig ledare som utmanar sin personal, pekar ut riktningen och avsätter tid för pedagogiska och metodiska diskussioner i kollegiet sker ingen sammanhållen utveckling.
l Förenkla kvalitetssystemet så att implementeringen av det inte slukar innehållet i våra planeringsdagar. På dem vill vi i stället ta del av ny forskning, diskutera och planera undervisningen tillsammans med kolleger, handleda varandra och utveckla nya arbetssätt, till exempel Susan Nielands om barns skrivutveckling. Glädjande nog har många av Uppsalas svensklärare deltagit i hennes workshop, men den behöver följas upp och fördjupas för att utvecklas på varje skola.
l Låt oss lärare få undervisa, för det är vi bra på. När arbetsgivaren drar in på den så viktiga övriga personalen förväntas vi utföra även deras arbetsuppgifter.
Det blir förödande ineffektivt när vi ska axla rollen som kurator, it-tekniker, yrkesvägledare och vaktmästare.
l Återanställ också skolvärdar som ska finnas ute bland eleverna på rasterna så att vi kan koncentrera oss på att planera vår undervisning. Speciellt på de små byskolorna går orimligt mycket lärartid åt till rast-, mat- och bussvaktande. Inga pengar? Jo då, sälj av ett par av de krångligaste datasystemen. Ingen kommer att sakna dem.
Kan det också vara så att kommunens vinst göms i de ständigt stigande fiktiva lokalhyrorna? I så fall finns pengar att hämta där.
l Låt oss också för guds skull slippa ägna dyrbar arbetstid åt att tillverka glättiga reklambroschyrer för att marknadsföra vår skola.
Så en uppmaning till alla föräldrar: Inför regelbunden tid för läsning hemma. Undersökningar visar att elever läser och diskuterar litteratur i skolan ungefär lika mycket nu som förr. Den stora skillnaden är att de läser allt mindre hemma.
Där finns sannolikt en orsak till att svenska ungdomars resultat i läsförståelse sjunker. Det finns inga genvägar till att bli en god läsare. Man måste läsa mycket. Ta hjälp av alla utmärkta ungdomsbibliotekarier om det är svårt att hitta böcker som passar. Låt oss hjälpas åt med denna viktiga uppgift.
Till sist, vi lärare vill leverera det vårt land förväntar sig av oss. Vi kan säkerligen utveckla vår metodik i både matematik och läs- och skrivutveckling, men vi behöver tid. Tid som inte behöver kosta staten en enda krona och som finns åtkomlig om vi bara skär i byråkratin. Att slopa den omständliga hanteringen kring de skriftliga omdömena är ett första steg på vägen, men mycket återstår. Annars finns risk för att statens omfattande kontrollmaskineri tränger undan en stor del av den professionella utvecklingen i Sveriges lärarkår.
Louise Plobeck
svensklärare,
vice ordförande i Lärarförbundet, Uppsala
UNT 8/2 2013