Det är dags att granska miljöpartiets gravt oansvariga ägarpolitik för Vattenfall. Miljöpartiets Per Bolund och Lise Nordin lade ut texten på UNT debatt (4/8) om hur de planerar att först sänka Vattenfall och dra med sig hela svenska energimarknaden med sig i fallet.
De skriver att hade de haft makten hade de köpt ungefär 4 000 vindkraftverk för 100 miljarder och planterat ut dem runt om i Sverige. Dessa vindkraftverk hade kunnat generera ungefär 27 terawattimmar el, eller hälften av vad kärnkraften genererar.
Så långt stämmer deras kalkyl fint. De missar dock en liten multiplikationsfaktor. Ett vindkraftverk håller bara i tjugo år och måste sedan ersättas av ett nytt. Ett kärnkraftverk håller två till tre gånger längre. Investeringen de föreslår måste alltså upprepas gång, på gång.
Denna mängd vindkraft kräver också flera klimatförstörande gasturbiner liknande de Nuon har för att hantera vindkraftens stora variationer. Vattenkraften kan inte hantera så mycket vindkraft själv utan att kraftigt påverka naturen i älvarna. Såtillvida inte miljöpartiet föreslår att strunta i vattenmiljön till förmån för tusentals vindsnurror.
Alla nya gasturbiner skulle leda till höga klimatutsläpp att jämföra med dagens nära nollutsläpp.
Som grädde på moset måste dessutom elnätet byggas ut för många tiotals miljarder eftersom vindkraft utnyttjar elnätet betydligt sämre än exempelvis kärnkraft.
Inköp av vindkraftverken är alltså långt ifrån enda kostnaden för att producera el.
Nu till det skräckinjagande i deras brist på räkneförmåga. Vindkraft kostar enligt vindkraftsbranschen själv ungefär 60-70 öre per kilowattimme att framställa. Elpriset har de senaste tio åren legat på i genomsnitt 35 öre. Att producera 27 terawattimmar el skulle alltså skapa en förlust på 6-10 miljarder per år, alternativt att elkunderna går in och subventionerar elen med samma belopp.
Investeringen på 100 miljarder är alltså i stort sätt värdelös redan när innan anläggningen är färdigbyggd.
Vattenfalls svenska vindkraftsbolag har gått back varje år mellan 2008 till 2012. Förra året fick vindkraftsbolaget in mindre än sju kronor för varje tio kronor som de hade i kostnader, trots betydande subventioner.
Dessutom vet alla att elpriset sjunker när elproduktionen ökar. Varje gång det börjar blåsa sjunker elpriset. Ett vindkraftverk får alltså inte genomsnittspriset på börsen utan alltid mindre. I Tyskland och Danmark ser vi till och med regelbundet nollpriser eller till och med negativa elpriser när det blåser.
Det är också allt mer osäker el som får stora subventioner i Europa som är ett av huvudskälen till alla problem för Vattenfalls verksamhet på kontinenten.
Minnet är också väldigt kort hos miljöpartiet. De största investeringar i fossilkraft gjordes när socialdemokraterna regerade med stöd av miljöpartiet. Då köptes det kolkraft, kolgruvor och kärnkraftverk i mängder. Dessa har fått skrivas ner med fyrtio miljarder hittills vilket är betydligt mer än nedskrivningarna i Nuon.
Vattenfall gick för fem år sedan igenom vad ny elproduktion skulle kosta. De kom då fram till att kärnkraft var absolut billigast, sedan vattenkraft, kolkraft och gaskraft. Vindkraft var absolut dyrast och skulle kosta minst dubbelt så mycket som kärnkraft.
Det är skräckinjagande att se hur dåliga räknekunskaper miljöpartiets talespersoner i ekonomi och energi har. Skulle de få bestämma skulle Vattenfall förlora 6-10 miljarder varje år och dessutom kraftigt öka klimatutsläppen varje gång vinden slutar blåsa.
Den lätthet med vilken miljöpartiet vill slösa hundratals miljarder av allmänhetens pengar på vindkraft är både olycklig och djupt oroande.
Björn-Owe Björk
Gruppledare KD i Knivsta
UNT 13/8 2013