Flera röster har framfört att protestlistan för rektor Eva Åkessons avgång är fel forum för att föra fram kritik. Vi delar den åsikten. Offentliga strider utifrån cementerade positioner med avgångskrav fördjupar endast de motsättningar som tydligen har uppstått. Som alumner och tidigare engagerade i studentliv och utveckling av forskning och utbildning vid Uppsala universitet är vi oroade över den brist på konstruktiv dialog som nu uppvisas. Det är särskilt beklagligt utifrån att universitetet har en viktig funktion i att ge studenter demokratisk fostran samt moralisk kompass – och därför bör vara ett exempel på god dialog.
Många är vi studenter som studerat och bildats vid Uppsala universitet. Och som alumner tror vi starkt på universitets roll att vara ett forum för samtal och lösningar, låt oss kalla det utbildning och forskning, trots meningsskiljaktigheter. Eller just därför.
Det finns mycket att säga om den högre utbildningens utveckling mot linjeorganisationer – men det bör även nämnas att nuvarande rektor återkommande kritiserat och kommenterat regeringens utbildningspolitik, värdigt en ledning som står för akademisk frihet. Till detta hör stödet för en bred utbildning i Sverige och inkluderandet av studenter i beslut och utformning av utbildning jämte forskning vid Uppsala universitet. Mot bakgrund av detta är det inte förvånade att många studenter och kåraktiva valt att #hejaeva i sociala medier under pågående protest.
Om det finns olika uppfattningar om synen på ledning, är då kollegialiteten vid Uppsala universitet hotad? Ja, och ironiskt nog symboliserar just protestlistan denna bristande kollegialitet eftersom diskussionen främst rört sig på ledningsnivå. Den har gått utanför de kollegiala beslutsorganen och utan att involvera studenterna. Studentkårerna har inte heller uppfattat några tydliga anledningar till konflikten eller motiv för avgångskrav, trots att de har representanter i beslutande och beredande organen där kollegiala ärenden ska diskuteras. Protestlistor med avgångskrav riskerar därför att sätta beslutsprocesserna ur spel samt antyder att studenternas inflytande i styrningen är marginell. Bör något ändras i ledningen av Uppsala universitet så är det nog sättet på vilket representanter för såväl forskning, utbildning som studenter inkluderas i alla relevanta diskussioner och beslutsrum.
Så hur ska universitetet nu gå vidare? Att kollegiets förtroendevalda gick förbi beslutande instanser är det första interna problemet som måste rättas till. Och om konflikten rör synen på ledningen av universitetet bör rimligtvis andra visioner om det goda universitet formuleras, framföras och debatteras.
Uppsala universitet är ett lärosäte med excellent forskning. Samtidigt har rektor Åkesson varit med och utvecklat nya särskilda satsningar, exempelvis för utbildning, pedagogik och studenters initiativ. Vissa saker har gjorts annorlunda och är att vänta när Uppsala universitet väljer sin första externa rektor. På sätt och vis har tiden hunnit ifatt oss. Förhoppningsvis är vi redo för det.
Vi kan inte gå tillbaka, lagd protestlista ligger oavsett om författarna drar tillbaka kraven om avgång. Men vi kan gå vidare till beslut, och ta vara på det universitet som både protestförfattarna, rektor och vi värnar om. Nu, kanske mer än på länge, är det upp till bevis för att tänka både fritt och rätt. Och tillsammans. Och det börjar med att åter gå in i beslutsrummet för dialog, tillsammans med studenterna.
Marta Axner
Doktorandnämndens ordförande, Uppsala studentkår, 2009/11
Jenny Carlsson
Ordförande Uppsala studentkår 2006/07
Johan Gärdebo
Årets Uppsalastudent 2012
Klas-Herman Lundgren
Ordförande Uppsala studentkår 2008/09
Hanna Mörck
Vice Ordförande 2007/08
Mattias Wiggberg
Doktorandnämndens ordförande, Uppsala studentkår 2006/08