Ett bra jobb, som ger frihet och försörjning, är något som de flesta unga människor önskar sig. Men det är en dröm som är svår att uppnå, inte minst för unga kvinnor. Många unga kvinnor i Sverige är arbetslösa. Det skapar ofrihet och fattigdom.
Men lika allvarligt är det att unga kvinnor, som trots allt får jobb, ändå har svårt att försörja sig. Unga kvinnor möter en arbetsmarknad, där villkoren är långt sämre än för unga män. Här finns orättvisor, som borde stå högst upp på den politiska dagordningen.
Nästan 60 procent av de unga kvinnorna (16-24 år) har i dag en tidsbegränsad anställning, mot 47 procent av de unga männen. Män under 24 jobbar i medeltal 33 timmar i veckan, medan kvinnor under 24 inte kommer upp i mer än 27 timmar i veckan.
Att jobba i temporära jobb är särskilt vanligt i restauranger och i affärer. Men också bland unga kvinnliga tjänstemän saknar allt fler ett fast jobb, enligt TCO. Nästan var fjärde kvinnlig tjänsteman mellan 20 och 34 år har en tidsbegränsad anställning. Bland männen är siffran bara en av tio. Utan ett fast jobb, och utan heltidslön, är det också svårt att få bostad. Den kvinna som får barn får sämre föräldrapenning, och hon saknar kanske ett jobb att gå tillbaka till. Det är ingen bra utgångspunkt för ett jämställt föräldraskap. Unga kvinnor riskerar att bli beroende av sina män, som ofta har bättre fäste på arbetsmarknaden.
Den 8 mars, på den internationella kvinnodagen, krävde S-kvinnor att regeringen vidtar kraftfulla åtgärder för att ge unga kvinnor en rimlig start i arbetslivet.
Det behövs en lagstadgad rätt till heltidsanställning. Det är inte rimligt att kvinnor tvingas acceptera deltidsanställningar, när mäns arbetsmarknad erbjuda heltider.
Målet för den svenska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Om det ska vara möjligt, måste kvinnor ha samma chanser på arbetsmarknaden som män.
Lena Sommestad
ordförande S-kvinnor
Lena Hartwig
ordförande i S-kvinnor i Uppsala län
UNT 9/3 2012