Orsakerna är flera. Den främsta orsaken är att Sverige redan på 1930-talet anammade den sekulära modernitetens nya sköna värld med dess vision av en framtid med ekonomiska och tekniska framsteg. Ett tecken på detta var Stockholmsutställningen 1930 som innebar funktionalismens genombrott i Sverige. Det socialdemokratiska folkhemmet gjorde den sekulära moderniteten till statsideologi och under de senaste 70 åren har svenskarna indoktrinerats i denna ideologi.
Materiell välfärd blev det opium för folket som sossarna använde sig av för att hålla sig kvar vid makten. Därför är det heller inte så konstigt att de flesta uppfattar religionen som illusion och fantasi. Den går ju inte att skinande blank köra in i garaget eller att ens köpa. Och realistiskt förnuftiga svenskar kan ju inte befatta sig med sådana stolligheter.
Indoktrineringen i sekularismen har lyckats till 100 procent! Svenskarna älskar att vara andligt döda och leva i en metafysiskt platt värld.
En annan orsak till att religionen inte är rumsren i Sverige är arvet efter Upplysningstiden. Enligt Upplysningstidens agenda dikteras vad som är sant och verkligt av det rationella förnuftet. Allt som faller utanför det rationella förnuftet betraktas som falskt och irreellt. Denna rationalism har lett till en förvriden syn på människan som enbart en rationalistisk varelse och världen som bestående av en uppsättning vetenskapliga lagar. Därför upplevs mötet med troende människor från andra länder som ett hot och allt görs för att de ska integreras i den svenska sekulära samhällsmodellen. Helst ska dessa invandrare dölja eller avsäga sig sin tro för att bli riktiga svenskar. Den blågula svenska modellen får ju inte solkas av religionen.
Integrationen i Sverige har misslyckats därför att den utgår från ett falskt antagande: att Sverige utgör en enhetskultur.
Sverige är inte och har aldrig varit någon enhetskultur som invandrare ska integreras i för att kunna kalla sig riktiga svenskar. Sverige är mångkulturellt och har alltid varit mångkulturellt: en mötesplats för ständiga influenser utifrån under århundradenas lopp.
Idén om en enhetlig svensk kulturell identitet är en historisk konstruktion vilket Maja Hagerman visar i sin viktiga bok Det rena landet. Det rena landet med den rena sekularismen - så ser vårt kära Sverige ut! Problemet är att denna historiska konstruktion fått styra integrationspolitiken: dom ska bli som vi. Men det som krävs är egentligen öppenhet och tolerans som ett sätt för dagens svenskar att lära känna sin mångkulturella identitet som svenskar. Mötet med troende muslimer skulle då till exempel kunna hjälpa svenskar att övervinna sin andliga blockering. Religionen är viktig i människors liv även om vi svenskar tror oss upplysta i vår sekularism.
Sanningen är att sekularismen är en form av fundamentalism, kanske den allra värsta formen eftersom den reducerar människan till en själlös maskin. Att ha en sådan människosyn leder till intolerans och rädsla inför det annorlunda eller den Andre.
Och den Andre som skrämmer allra mest är den troende muslimen. Därför finns det så många fördomar mot muslimer i Sverige: religionen har ju gjort alla till potentiella terrorister.
Att vara en god svensk är att inte bry sig om andliga frågor. Den gode svensken går snällt till jobbet varje dag, ser på TV på kvällen och somna lycklig och irreligiös. På helgerna super man till och har roligt för man måste ju koppla av från stressen och slitet. Så är livet i den bästa av världar: det genomsekulariserade Sverige. Varför skulle vi bry oss om religion - vi har det ju så bra i vår blågula sekulära fundamentalism.
Men vad går vi miste om? Inget annat än vår djupaste identitet som människor och samhällsmedlemmar. Andlighet är liv och en tillvaro utan andlighet är död. Men vi har det ju så bra i den bästa av världar där religionen även i framtiden kommer att fortsätta att vara tabu och icke-rumsren.
Religionen är död här i landet, evigheten är död, andligheten är död, själen är död men däremot är döden inte död. Döden finns även om religionen är död. Religionens främsta uppgift har alltid varit att besvara frågor kring döden och vår dödlighet. Den sekulära fundamentalismen gör det omöjligt att ens ta upp sådana frågor. Det är kanske därför det är så tyst i Sverige om döden och dödens mening för oss dödliga svenskar. Även i den bästa av världar sticker döden upp sitt fula tryne och vad gör vi goda svenskar då? Vi tiger, hela vårt långa land tiger så som vi tiger om religionen och existentiella frågor över huvud taget.
I denna tigandets kultur är alla problem och frågor lösta en gång för alla. Punkt slut! Så ser den blågula fundamentalismen ut.
Bo Gustavsson
författare
medlem i tidskriften Minarets redaktion
UNT
Tidigare inlägg: 26/10, 1/11, 3/11, 9/11, 18/11.
författare
medlem i tidskriften Minarets redaktion
UNT
Tidigare inlägg: 26/10, 1/11, 3/11, 9/11, 18/11.