Jasenko Selimovic (FP) skrev i UNT (2/12) att Sverigedemokraterna i sin EU-plattform anger att vi vill minska samarbetet med Europa, införa protektionistiska åtgärder, främja främlingsfientligheten, värna mindre om flyktingar och avskärma Sverige från omvärlden. Om inlägget skall ses som ett försök att medvetet vilseleda väljarna eller om det endast är ett uttryck för en grov misstolkning av vår politik får Jasenko Selimovic själv besvara. För till saken hör att ingen av dessa påståenden är en del av en korrekt slutsats och inget av dessa påstådda åsikter står att läsa i vår EU-plattform.
För det första finns det inget parti i riksdagen som värnar om flyktingar mer än Sverigedemokraterna genom att vi är ensamma om att vilja tilldela ökade resurser till UNHCR.
Tvärtemot påståendet om att SD strävar mot en protektionism står det även klart och tydligt att Sverigedemokraterna inte bara ser positivt på en fri handel med Europa - utan att vi även vill försäkra oss om att detta handelsutbyte kommer att bestå även om Sverige beslutar sig för att lämna det överstatliga EU-medlemskapet.
Som en liten och öppen ekonomi klarar vi oss inte utan ett aktivt handelsutbyte och som en del av världen är vi även beroende av att kunna samarbeta, resa och samverka i gränsöverskridande frågor.
Men till skillnad mot Folkpartiet ser Sverigedemokraterna inte ett överstatligt federalt Europa som en nödvändighet för att hantera stora frågor, bekämpa arbetslösheten, främja en god ekonomisk utveckling eller för att motverka konflikter. För dessa frågor hanterade vi även innan Sveriges EU-anslutning, eller EG som det då hette, och det gör Norge, Schweiz och Island fortfarande än i dag. Dessutom väldigt framgångsrikt.
Faktum är att de så kallade EFTA-länderna har både en högre förväntad livslängd såväl som både en markant lägre arbetslöshet och en remarkabelt högre sysselsättningsgrad än EU-genomsnittet.
Vår uppfattning är därför att Sverige bör omförhandla det svenska EU-medlemskapet för att när vi har avtal på plats som garanterar ett svenskt tillträde till den fria marknaden förbereda för ett utträde ur det överstatliga EU. Därför att utvecklingen mot en europeisk federation har under mandatperioden inte bara tagit stora steg, utan det har även av EU-kommissionen och Folkpartiet utmålats som själva målet med EU. Det är ett mål Sverigedemokraterna aldrig kommer att medverka till.
Konkret syns denna ambition i att EU redan påverkar 60 procent av kommunfullmäktiges dagordningar, 50 procent av landstingens dagordningar och hela 43 procent av propositionerna som hanteras av riksdagen.
Sveriges nettoavgift till EU ligger dessutom redan närmare 30 miljarder kronor årligen. Inflytandet över vårt eget land minskar därtill för varje nytt medlemsland som samtliga övriga riksdagspartier tillåter ansluta sig till EU samtidigt som EU-avgiften för Sveriges del ökar ytterligare. Men som Jasenko Selimovic skriver slutar det inte där.
Inom en snar framtid - om denna utveckling tillåts fortgå - ska Sverige genom EU:s institutioner dessutom också vara med och betala andra EU-länders statsskulder.
Folkpartiet får givetvis tycka att detta är rätt väg att gå. De får till och med kalla detta för att samarbeta, även om det inte alls handlar om något samarbete. Men om de försöker inbilla väljarna att vår politik syftar till något den inte alls syftar till tror jag endast att de gör både sig själva och den öppna debatten en otjänst. För om målet är att skapa och upprätthålla fred samt att hitta verktyg för att hantera globaliseringen, som Folkpartiet anger, så måste rimligen strävan efter ett verkligt samarbete vara svaret. Problemet är bara att dagens EU fungerar precis tvärtemot – där påbuden kommer uppifrån i stället för nedifrån och där svaren på alla problem är än mer överstatlighet.
Lägger man också till att riksdagen gett EU långt mycket mer makt än vad väljarna gav mandat till inför folkomröstningen om det svenska EU-medlemskapet 1994, så måste det rimligen anses finnas väldigt starka skäl till att i en ny folkomröstning fråga väljarna om det EU vi har i dag verkligen är det EU folket vill se. Om svaret på den frågan är nej håller det inte längre att skrika populism åt alla som ifrågasätter utvecklingen. Det är väl också därför som Folkpartiet vare sig vågar lyfta EU-debatten upp till den nivå den förtjänar eller att tillmötesgå vårt krav på att låta väljarna avgöra frågan. Men mig oroar det inte, för trägen vinner alltid.
Johnny Skalin EU-politisk talesperson (SD)
UNT 8/12 2013