Det låter bra när Liv Hahne skriver att byggandet av sjuvåningshus i Seminarieparken innebär att den öppnas och tillgängliggörs. Resonemangen bygger på att byggherren har lovat att göra bostädernas gård parklik och att det ska gå gångvägar genom området.
Majoriteten väljer då att bortse från att de allra flesta inte ens kommer att förstå att det finns en tillgänglig yta innanför muren av hus längs Ringgatan och Fyrisvallsgatan.
För de som ändå vet att man får vara på marken, så är frågan hur mycket känsla de får av att parken är tillgänglig för dem. De allra flesta har en mycket stark känsla för allemansrättens regler om att man inte får störa, i synnerhet inte på andras tomter.
Vi tror att alla som kommer att komma till parken kommer att känna sig iakttagna, att de inkräktar. Vi är helt övertygade om att de allra flesta kommer att uppleva att de får vara där på nåder av de bostadsrättsföreningar som omger ytan.
De kommer att uppleva sig som gäster på en gård, inte som besökare till en allmän park.
Och det är då det spricker för majoriteten – det kommer inte att finnas en tillgänglig park om man bygger bostäder i parken. Det blir en gård. Att påstå något annat är att lura sig själv.
Vi tycker att det är oansvarigt att bygga i parken – människorna, och även djuren, i området behöver en riktig, oanfrätt park för att må bra! Att skydda parken är att ta ansvar för det goda livet i en stad som ständigt förtätas!
Curt Malmenstedt
Johan Cejie
Centerpartiet i Uppsala kommuns byggnadsnämnd
UNT 14/6 2011