Jag är stolt över att bo i en demokrati. Demokratin är grunden för att Knivsta idag är en egen kommun med ett eget kommunfullmäktige.
I Knivsta bor människor som har olika åsikter om hur Knivsta ska utvecklas och hur vi ska prioritera i olika frågeställningar. I vissa frågor finns det starka åsikter. Jag skriver bara ”invandring”, ”flyktingmottagning”, ”Ishall” eller ”Centrum för Idrott och Kultur” så förstår nog de flesta vad jag menar.
Efter årets val kan vi konstatera att Sverigedemokraterna har dubblerat sitt stöd till två mandat. Allianspartierna har förhandlat sig fram till ett politiskt program och har stöd av 15 av 31 ledamöter. Det handlar alltså om en minoritet.
På samma sätt har S, MP, V och lokalpartiet Knivsta.nu förhandlat på likartat sätt och bildar en politisk gruppering med 14 mandat. Budget och förslag på program har inte presenterats för mig men jag har återkommande efterfrågat det. Jag tror mig veta att inget sådant finns när den här texten skrivs.
I några frågor finns det företrädare som har starka uppfattningar men det betyder inte att de har stöd av en majoritet i fullmäktige. Jag stödjer mig på uttalandet som gjorts och vad som skrivs i partiprogram.
En majoritet vill prioritera minskade barngrupper i förskolan framför många andra satsningar.
En majoritet vill att Knivsta tar sin andel av den flyktingström som når Sverige.
En majoritet vill att Knivsta ska fortsätta utvecklas i en hållbar takt befolkningsmässigt för att ge underlag till lokal handel och bra kollektiva kommunikationer.
En majoritet vill inte bygga klart Centrum för Idrott och Kultur under överskådlig tid - skälen är ekonomiska och handlar i grunden om prioritering och fördelning av resurser.
En majoritet vill inte bibehålla Kultur- och Fritidsnämnden. Nämnden inrättades särskilt under den förra mandatperioden för arbetet kring Centrum för Idrott och Kultur.
En majoritet vill inte inrätta en Samhällsbyggnadsnämnd eftersom det i grunden är en central del av Kommunstyrelsens arbetsuppgifter.
En majoritet vill inte höja kommunalskatten för att satsa mer på den kommunala verksamheten.
I ovanstående exempel finns enskilda partier som har väldigt starka uppfattningar men som likväl befinner sig i minoritet.
Partier kan välja att rösta i enlighet med sin åsikt eller genomföra en så kallad kommunal ”kohandel”. De flesta partier väljer att huvudsakligen att rösta i enlighet med sin uppfattning. Alliansens program för Knivsta, nedbruten i sina beståndsdelar, har enligt min uppfattning stöd av en majoritet i fullmäktige.
Om partier väljer att ta ”politisk gisslan” genom att exempelvis hota att rösta för en budget och ett program som man i egentligen inte stödjer för att tvinga igenom stopp i flyktingmottagande, byggandet av Centrum för Idrott och Kultur eller en viss politisk struktur hamnar vi i en situation där små minoriteter styr samhällsutvecklingen.
Jag är mycket oroad över den utveckling vi ser i Sverige och runt om i Sveriges Kommuner och Landsting.
De beslut som kommer att fattas i Knivsta kommunfullmäktige i november riskerar att handla om att vara mot Alliansen snarare än om att samlas kring något annat. Jag respekterar alla partier i fullmäktige och är alltid beredd att lyssna på deras förslag men kommer inte att spela med i en utpressningssituation. Alliansens förslag till budget, program och val till politiska organ ska beslutas av fullmäktige i november. Övriga partier kan avslå dessa och ska då ta ansvar för Knivsta under kommande mandatperiod med motförslag som idag är okända för mig.