REPLIK. Inger Sjöberg protesterar i UNT 19/12 mot förslaget att bygga studentbostäder i Blåsenhus. Sjöberg har ett mångårigt engagemang i områdets utveckling vilket är vällovligt, men hon ser och hör tyvärr bara det hon vill se och höra. Detta leder till en hel del felaktigheter i hennes påståenden vilket förvirrar en seriös debatt.
Akademiska Hus ansökte, som Sjöberg skriver, i maj 2010 att kommunen upprättar en detaljplan för området längst Artillerigatan för studentbostäder. Samtidigt informerar vi som goda grannar de boende längst gatan att detta skett och att mer information kommer att lämnas så snart sådan finns. Den 4 oktober 2010 fattade byggnadsnämnden ett beslut om att ge stadsbyggnadskontoret ett uppdrag att upprätta planen. Detta innebär inte, som Sjöberg skriver, att ärendet har gått långt mellan maj och oktober. Det har faktiskt inte påbörjats.
Uppsalahem, som är den tänkta byggherren, har dock låtit Aros arkitekter upprätta ett förslag på byggnader längst gatan. Detta förslag har bostadsbolaget för avsikt att lägga som grund för planarbetet när detta inleds.
Det är dessa skisser som visas för Akademiska Hus hyresgäster i Blåsenhus samt för närboende längst Artillerigatan vid ett möte 15/11. Vid båda mötena framhölls tydligt att skisserna presenterades innan kommunens planarbete påbörjats och de endast var Uppsalahems illustration av vad de föreslog kunde byggas i området.
Eftersom planprocessen inte påbörjats har alltså i dagsläget inte byggnadsnämnden tagit ställning till några byggnadshöjder i den kommande planen, utan endast konstaterat att studentbostäder längst Artillerigatan stämmer väl med såväl planprogram som översiktsplan.
Detaljplaneprogrammet för Blåsenhus föreslår en byggnadshöjd på fyra–fem våningar inom Blåsenhus. Enstaka byggnader föreslås kunna bli ännu högre. Nuvarande bebyggelse längst Artillerigatan är tre våningar på förhöjd sockel och brant sadeltak. Detta motsvarar ungefär 5 våningar i ett modernt hus. En anpassning mot befintlig bebyggelse ska också ske enligt planprogrammet. Det behöver inte nödvändigtvis innebära exakt samma våningshöjd som i dag, men att det i planprocessen görs en anpassning till den befintliga miljön som känns relevant.
Att bygga så högt som möjligt är inget självändamål i sammanhanget. Högre exploatering ger lägre byggkostnad och lägre hyror för studenterna, men det finns självfallet en smärtgräns.
En trivsam boendemiljö vill nämligen såväl nya som tidigare boende längst gatan ha. Att som Sjöberg bara föreslå andra områden i staden att bygga på är ingen lösning. Det blir byggnadsnämndens otacksamma uppgift att slutligen väga samman det känsliga stadsbyggnadsperspektivet med ansvaret att skapa bostäder till kommunens invånare när det föreligger ett detaljplaneförslag att ta ställning till.
Hans Antonsson
regiondirektör
Akademiska Hus Uppsala AB
UNT 30/12 2010