Att den 22 mars är instiftat av FN som Världsvattendagen är det nog långt ifrån alla svenskar som har en aning om. Tillgång till rent vatten ses tvärtom sällan ens som en fråga i Sverige, där vi för det allra mesta enkelt vrider på kranen för att få det dricksvatten vi behöver, och det till låg kostnad.
Men globalt är just tillgången till rent vatten en av de största utmaningarna. På många håll i världen ska en växande befolkning dela på redan knappa vattenresurser. FN beräknar att 1,1 miljarder människor saknar tillräcklig tillgång till rent vatten, och varje dag dör cirka 2000 barn under fem år på grund av brist på rent vatten.
Det är inte heller så att utvecklingen går i rätt riktning. År 2025 beräknas 1,8 miljarder människor leva i områden med svår vattenbrist, och så mycket som två tredjedelar av världens befolkning ha brist på vatten. Till allra största delen är det människans miljöförstöring som bidrar till att förvärra situationen, och det på flera olika sätt.
Ökenspridning orsakas både av klimatförändringarna och av direkt skogsskövling. På många håll saknas reningsverk helt, varför industrier sprider ut giftiga ämnen i vattendrag. Och hela 2,5 miljarder människor saknar rening för sina toaletter, vilket gör att sjöar och floder förorenas och att sjukdomar sprids.
Syftet med Världsvattendagen är att öka kunskapen kring problemen och betydelsen av att använda vatten på effektiva, hållbara och rättvisa sätt. Temat för året är Vatten och energi. Vatten och energi är intimt sammankopplande, både ur perspektivet att energi behövs för dricksvattenförsörjningen och ur perspektivet att vatten behövs för en stor del av energiförsörjningen.
Att vi i Sverige har ett globalt ansvar kan inte nog understrykas. Vi bidrar idag till problemet, genom våra utsläpp av växthusgaser och genom en import av produkter som i mycket stor omfattning skapar vattenförsörjningsproblem i områden med vattenbrist.
Miljöpartiet vill därför att Sverige internationellt i större utsträckning ska stärka arbetet att tillgodose alla människors grundläggande rätt till vatten som livsmedel och för sanitet, och inte minst då rikta krav mot multinationella företag att de både betalar för det vatten de brukar i industrier, gruvor och jordbruk, samt renar det vatten som sedan släpps ut i kretsloppen. Miljöpartiet vill också ge stöd till överföring av teknik och tekniskt kunnande för lokalt anpassade lösningar, för såväl vatten- och sanitetslösningar som förnybar elproduktion.
Även om vi i Sverige är väldigt lyckligt lottade vad gäller tillgången till dricksvatten kan vi inte slå oss till ro helt. Minns vattenparasiten som 2010 smittade 27 000 personer i Östersund via dricksvattnet. Och i Uppsala har höga halter av det giftiga perfluorerade ämnet pfos, troligtvis från brandskum som använts på Ärna, påtagligt visat hur sårbar vår vattenförsörjning är.
Det finns inga garantier för ett giftfritt vatten så länge vi sprider farliga kemikalier som exempelvis Bisfenol A och bekämpningsmedel runt omkring oss. Här krävs både en mer aktiv politik som stoppar kemikalierna vid källan, och en politik för att skydda vattentäkter från de ämnen som redan finns spridda i miljön.
På båda dessa punkter brister det tyvärr i dagsläget. Trots utfästelser om motsatsen från Centerpartiet vill regeringen inte gå före och förbjuda farliga ämnen, utan väntar i stället på att EU ska komma till skott med regleringar. Jordbrukets kemikalieanvändning är regeringen särskilt ovillig att ta itu med, vilket innebär att framför allt landsbygdsbor med egna brunnar riskerar att få bekämpningsmedelsrester i sitt vatten. Saneringen av förorenade områden har fått känna på påtagliga nedskärningar under den här regeringen, och dricksvattentäkter saknar fortfarande ett fullgott skydd, även om frågan nu åtminstone utreds.
Vi har länge tagit rent vatten för givet. Låt världsvattendagen bli en påminnelse om att även vi i Sverige behöver en politik för att skydda vårt vatten.
Niclas Malmberg, riksdagskandidat (MP)
Helena Leander, riksdagsledamot (MP)