REPLIK. Jag vet inte vad man lär sig i etik på Uppsala universitet, men i vår praktiska gärning i den djurförsöksetiska nämnden gäller det att både kunna se till djurens och patienternas lidande. Går jag in i detta med skygglappar och bara ser djurens eller patienternas lidande, då behövs inga etiska verktyg. Svårigheterna kommer när jag både vill värna om djurens bästa och ge möjligheter att hitta hjärntumörer i tid, eller förstå hur demens bryter ner vår hjärna.
Rikard Friberg von Sydow vill att djuren skall sparas och försöken skall göras på människor i stället. Det är av flera skäl inte möjligt.
Aporna (krabb- och rhesusmakaker) i studien är inte fångade i naturen utan är uppfödda för forskningsändamål. De bor tillsammans i stora burar och kan vara ute, leka och leta efter mat. Deras beteende liknar i hög grad det som ses i naturen.
Den ansökan kritiken gäller (Farmakologisk påverkan på PET spårsubstansers distribution i hjärnan) kom in i mars i år och behandlades av nämndens 24 ledamöter, där hälften är lekmän. Några av dessa utses av djurskyddsorganisationer, resten är politiskt tillsatta. Andra hälften utgörs av forskare och djurhuspersonal. Var och en av oss läser ansökningarna med våra egna yrkeskunskaper och livserfarenheter som bakgrund.
Ansökan hade för stora brister, men syftet med studien bedömdes som så angeläget att forskaren fick rådet att arbeta om ansökan. Han fick en lång lista på saker som behövde förbättras och förtydligas.
Två månader senare kunde en helt nyskriven ansökan godkännas och forskningen kunde komma igång. Vi hoppas att försöken ger värdefull kunskap till nytta för många svårt sjuka människor. Detta försök utförs på apor, mycket dyrbara försöksdjur som lever i många år och måste behandlas så väl som möjligt. En PET-kameraundersökning är normalt sett helt smärtfri, men aporna sövs eller bedövas naturligtvis under processen för att kunna ligga still och för att inte oroas vid transporten.
Mats Sjöquist
ordförande i beredningsgrupp 2 i Uppsala djurförsöksetiska nämnd
UNT 24/10 2011