Vilka föräldrar man har ska inte avgöra vilken hjälp man får i skolan. Jan Björklunds förslag om att helt dra in åtgärdsplanerna i skolan riskerar att öka de redan alltför stora skillnaderna och därmed försämra likvärdigheten ytterligare. Det finns andra vägar att minska administrationen i skolan utan att barn i behov av extra stöd drabbas.
Alltför mycket av lärarnas arbetstid går idag åt till administration. Fler nationella prov, obligatorisk närvarorapportering, skriftliga omdömen från årskurs ett, individuella utvecklingsplaner och skriftliga åtgärdsprogram är alla exempel på insatser som var för sig är fullt rimliga men som sammantaget innebär en så omfattande byråkrati att det kraftigt minskar den tid lärarna kan lägga på eleverna.
Men att minska på administrationen får inte ske på bekostnad av eleverna. Remissinstanserna riktar massiv kritik mot Björklunds idé om att ta bort åtgärdsprogrammen helt. Vi vill istället reformera skollagens krav på åtgärdsprogram. Kravet på åtgärdsprogram bör tas bort om behovet av särskilt stöd är av mindre omfattning. Fokus ska vara på att eleven får det stöd hon eller han behöver, inte på att ägna stor möda åt att dokumentera det. Däremot bör kravet på åtgärdsprogram finnas kvar om barnet har större behov av särskilt stöd.
Men, och detta är centralt för vår strävan efter en mer likvärdig skola, vem som får ett åtgärdsprogram ska inte avgöras av hur starka och påstridiga föräldrar man har. Det ska vara behoven som står i centrum. Regeringens förslag lämnar de svagaste i sticket.
Det enskilt viktigaste för elevernas resultat är att de möter skickliga och engagerade lärare som har bra förutsättningar att göra sitt jobb. Regeringen gör tyvärr alldeles för lite för att minska lärarnas administration. De vill ta bort de individuella utvecklingsplanerna för årskurs 6-9. Det är långt från tillräckligt. Vi vill att skollagen ändras så att lagkravet på individuella utvecklingsplaner slopas helt. Skollagen ska ställa krav på formativ bedömning men hur detta utförs och dokumenteras ska vara upp till skolan och skolans huvudman att besluta kring.
De nationella proven kan också göras mindre administrativt betungande. Sverige behöver lära från våra nordiska grannar och ta steg mot digitalisering av de nationella proven. En utbildningsminister som är ointresserad av it för inte stå i vägen för mindre administration för lärarna.
Ett totalt slopande av åtgärdsprogrammen är det senaste i raden av Björklundska förslag som hafsigt beredda och efter hård kritik tas tillbaka, justeras, görs om. Skolan behöver arbetsro och kontinuitet, inte fler skott från höften.
Ibrahim Baylan (S)
utbildningspolitisk talesperson och vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott
UNT 14/10 2013