Det är företagsamma människor som bygger Sverige starkt. Utan ett växande näringsliv med goda förutsättningar att omsätta idéer i nya produkter och tjänster skulle Sverige bli ett fattigare land, med sämre välfärd och lägre välstånd. En förutsättning för fler och växande företag är därför tillgång till kapital och särskilt ägarkapital i ett tidigt skede.
Kapitalförsörjning förs ofta fram som ett exempel på ett marknadsmisslyckande eftersom företag i tidiga skeden och framför allt mindre företag ofta har svårigheter att få tillgång till riskvilligt kapital. Som ett resultat av detta riskerar vi lägre sysselsättningsgrad och minskad tillväxt.
Ett skatteincitament för investeringar i mindre företag kan därför, om det utformas på rätt sätt, ha stor betydelse för kapitalförsörjningen i mindre företag och därmed också för tillväxten och sysselsättningen.
Under 2011 tillsatte regeringen Företagsskattekommittén med uppdrag att göra en bred översyn av företagsbeskattningen. Kommittén lämnade nyligen sitt första delbetänkande ”Skatteincitament för riskkapital”, där två förslag presenteras: ett på ägarnivå, kallat för riskkapitalavdrag, och ett på bolagsnivå, kallat emissionskredit.
Riskkapitalavdraget ger en fysisk person som köper aktier i ett mindre aktiebolag en skattekredit på upp till 300 000 kronor. Riskkapitalavdraget ska dock återföras till beskattning vid försäljning av aktierna. Emissionskrediten ger en fysisk eller juridisk person ett anstånd med arbetsgivaravgifterna med 35 procent av emissionsbeloppet, men högst fem miljoner kronor, under en period upp till sju år.
Förslagen går i flera avseenden stick i stäv med kommitténs direktiv, bland annat om att ha 2009 års skatteincitamentsutrednings förslag som utgångspunkt. Den utredningen konstaterade efter noggrann analys att en skattekredit inte utgör ett tillräckligt skatteincitament och utformade därför sina förslag som definitiva skattelättnader.
Kommitténs bägge förslag är utformade som krediter, snarare än definitiva lättnader i beskattningen, vilket skapar otillräckliga drivkrafter och dålig träffsäkerhet. På så vis bemöter de inte de faktiska problem som mindre företag i dag har på kapitalmarknaden. När det gäller emissionskrediten är det tveksamt om åtgärden över huvud taget utgör ett skatteincitament för riskkapital. Det är talande att fyra av sex ledamöter i kommittén har reserverat sig eller avråder från att genomföra förslagen. Representanter från bland annat Svenskt Näringsliv, LRF och Företagarna har också lämnat särskilda yttranden.
Företagsskattekommitténs förslag skulle dessutom inte bara innebära en kraftig skattehöjning för företagen genom att förslagen är kraftigt överfinansierade, utan också riskera att öka de administrativa kostnaderna för företagen. Det går tvärt emot Alliansens ambition att minska de administrativa bördorna.
Vi menar att förslagen i företagsskattekommitténs betänkande skulle vara två allvarliga steg åt fel håll. Det är nu oerhört viktigt att förslaget skickas på remiss till dem som berörs av det innan man riskerar att fatta ett beslut som skulle göra det svårare att vara företagare i Sverige. Eller kasta utredningsförslaget direkt i papperskorgen.
Per Åsling
riksdagsledamot (C), ekonomisk-politisk talesperson
Karin Nilsson
riksdagsledamot (C), skattepolitisk talesperson
Helena Lindahl
riksdagsledamot (C), näringspolitisk talesperson
UNT 3/2 2012