”Straffskärpning har inga preventiva effekter” säger Henrik Tham (UNT 30/1). Han anser att det inte finns något vetenskapligt stöd för den lagändring som kom 2010, en skärpning av straffen för grova våldsbrott och upprepad brottslighet. Regeringen motiverar skärpningen med att människors syn på allvarliga våldsbrott har blivit strängare och att detta bör återspeglas i straffskalan.
Vi lever med tanken att ett brott ska motsvaras av straffets omfattning, och nu har regeringen fått lagstiftarna med sig på att grovt våld ska ha strängare straff. Detta har enligt Tham ingen koppling till den preventiva effekten. Det vetenskapliga stöd som Henrik Tham frågar efter, till exempel belägg för att längre straff ger bättre effekt, finns inte.
Kriminalvården strävar efter att den som sitter i häkte eller fängelse ska behandlas jämlikt och med respekt för sitt människovärde. Detta är ett eftersträvansvärt mål som personalen bör dela, men det är knappast forskningsbelagt om det har preventiva effekter.
Ta till sist det som blev mitt eget arbetsområde: psykologisk behandling och brottsbearbetning för att förebygga förnyad brottslighet. Detta måste vara synnerligen väl vetenskapligt underbyggt för att få plats på åtgärdslistan. Om det ens får plats då. Det vi faktiskt vet om brottsförebyggande åtgärder menar jag behöver få större utrymme än ett linjärt strafftänkande. I avvaktan på resultat från forskning kring psykologisk brottsbehandling, är det vår skyldighet att luta oss mot det som brukar kallas erfarenhetsbaserad evidens.
Där kan kravet på evidens uppfyllas genom att nyttja ”bästa tillgängliga metod” eller ”bygga kliniska beslut på samvetsgrann, omdömesgill och explicit användning av bästa tillgängliga kunskaper”. Med detta menas forskning från områden som psykoterapi, gruppterapi och missbruksbehandling.
Det uppfordrar till att behandla brottet och den som har utövat det med den kunskap vi har. Där har den våldsbehandlingsinriktade psykologin sin uppgift, oavsett den straffskala som lagstiftarna har satt.
Hans Åberg
leg psykolog, leg psykoterapeut
UNT 10/2 2012