Men, att med stöd av endast budgetberäkningar (så kallade växtnäringsbalanser, det vill säga skillnaden mellan in- och utflöden av växtnäring från gårdarna) dra slutsatsen att ett ekologiskt lantbruk läcker mindre är dock felaktig.
Hänsyn tas då inte till de senaste 20 årens forskning vad gäller direkta mätningar av växtnäringsutlakning i samband med olika odlingsåtgärder.
Sådan forskning bekräftar inte rapportens slutsatser och visar dessutom att växtnäringsförlusterna från det konventionella jordbruket mer effektivt kan åtgärdas genom fånggrödor, behovsanpassad gödsling, precisionsgödsling och mindre jordbearbetning.
Växtnäringsbalanser är förvisso en av flera indikatorer på hur väl ett odlingssystem fungerar, men måste dock kombineras med andra mått.
Forskning visar att sambandet mellan växtnäringsbalanser och utlakning är generellt svagt, eftersom överskottet av kväve också kan försvinna som gas eller byggas in som organiskt material i marken. Däremot finns det ett mycket starkt samband mellan skördenivå och inbindning av organiskt material i marken - dubbla skörden ger nästan dubbla inbindningen.
Eftersom man producerar bara hälften så mycket på de ekologiska gårdarna (det visar både rapporten och skördestatistik) så kommer det att bindas in en mycket mindre mängd näring i marken.
Denna process som bara nämns i förbifarten i rapporten kan förmodligen förklara den största delen av skillnaden i kvävebalanserna per hektar. Upplagringen av växtnäring i marken kan inte fortgå för evigt men dock i flera decennier.
Markens bördighet byggs upp successivt och kommer med tiden att kunna leverera stigande mängder växtnäring samtidigt som gödselgivorna kan minskas i motsvarande grad.
Rapporten innehåller intressanta uppgifter om effektiviteten i utnyttjande av den tillförda näringen. Den visar tydligt att det ekologiska jordbruket har svårt att utnyttja naturresurserna på ett effektivt sätt, vilket främst beror på att avkastningen bara är hälften så stor som i vanligt jordbruk. Följaktligen behövs dubbelt så stor areal för att producera samma mängd livsmedel i ekologisk produktion.
Detta innebär att miljöpåverkan per kilo produkt blir större. I alla tre systemen (växtodling, mjölk- och köttproduktion) producerar också det konventionella systemet mer produkter för varje kilo tillfört kväve.
Vi vill framhålla att det är just detta mått (miljöpåverkan per kilo produkt) som bör användas om man vill jämföra olika produkters miljöpåverkan. Om vi som miljömedvetna konsumenter ska kunna ta ett rationellt beslut om att välja mellan två köttbitar som är producerade med olika metoder så är miljöpåverkan per kilogram kött en adekvat och lättförståelig enhet. Om vi använder denna enhet som indikator blir de konventionellt odlade produkterna klart överlägsna enligt rapporten. En produktrelaterad indikator ger oss möjlighet att också jämföra produktionssystemens effektivitet och behovet av mark för att producera en given mängd mat.
I dag kan den ekologiska odlingen närmast beskrivas som en vallfoderbaserad nischproduktion för nötkött och mjölk som är helt beroende av kor. I denna produktion med stor andel kvävefixerande växter (till exempel klöver) i vallen och tillgång till stallgödsel kan odling utan handelsgödsel fungera. Spannmål, oljeväxter och inte minst potatis är avsevärt svårare att odla och har liten omfattning.
En kost baserad på större andel vegetabilier (som skulle vara allmänt bra för miljön) skulle vara svårt att klara med ekologisk produktion, genom att djur är nödvändiga för återföring av växtnäring i dessa system.
Jordbruk ger alltid en miljöpåverkan som till viss del är negativ. Hur ska vi kunna minska denna i framtiden? Vi anser att en särskild satsning på ekologiska produkter inte är lösningen på problemet och att satsa skattemedel på att sänka produktiviteten innebär dåligt utnyttjande av resurser. Den ekologiska maten kostar i dag miljardbelopp för skattebetalarna - dels genom direkta subventioner på cirka 500 miljoner kronor per år till bönder och trots detta ett högre pris i affären.
Regeringens mål att 25 procent av maten som upphandlas till offentlig verksamhet i kommuner och landsting ska vara ekologisk kommer ytterligare att tära på vår välfärdsbudget och snarast innebära negativa miljökonsekvenser.
Dessutom är det av etiska skäl viktigt att vi utnyttjar jordbruksmarken på ett effektivt sätt, för matproduktion till en växande befolkning, bioenergi och för att få tillräckligt med mark för naturliga ekosystem.
Vår mening är att ett mer hållbart och miljövänligt jordbruk effektivast åstadkoms genom att fortsätta miljöanpassa vårt vanliga jordbruk med hjälp av riktade åtgärder mot identifierade problem, att slå vakt om jordbruksmarkens renhet och bördighet, att successivt förbättra växtnäringsutnyttjandet, att värna och stärka livsmiljöerna för odlingslandskapets djur och växter samt minska riskerna med såväl kemisk som biologisk bekämpning av skadegörare.
Men utmaningen är att klara detta med produktion av såväl vegetarisk som animalisk föda. Vi har i Sverige fantastiska odlingsförutsättningar och borde inte behöva öka belastningen på ekosystem i andra länder genom ökad import av livsmedel.
Thomas Kätterer, professor
Holger Kirchmann
professor
Lars Bergström
professor
Helena Aronsson
forskare
Olof Andrén
professor
Katarina Kyllmar
forskare
Gunnar Torstensson
forskare
alla vid institutionen för mark och miljö, SLU
UNT 11/10 2009
Holger Kirchmann
professor
Lars Bergström
professor
Helena Aronsson
forskare
Olof Andrén
professor
Katarina Kyllmar
forskare
Gunnar Torstensson
forskare
alla vid institutionen för mark och miljö, SLU
UNT 11/10 2009