Regeringens satsning på tusentals lönebidragsplatser i kultursektorn missgynnar alla inblandade. I stället bör företagsklimatet förbättras så att fler med nedsatt arbetsförmåga får ett riktigt jobb med en vanlig lön. Också kultursektorn skulle gynnas av ökat företagande och bättre möjlighet för företag att anställa personer med humanistisk kompetens.
Svensk handikappolitik har länge präglats av omfattande satsningar på lönebidrag och platser på Samhall. I regeringens budget för 2012 återfinns ytterligare löften på samma tema. Ett särskilt ?Kulturarvslyft? ska skapa över 4 000 platser i kulturvårdande institutioner för personer med nedsatt arbetsförmåga. Förslaget är bristfälligt på många sätt.
För det första riskerar Kulturarvslyftet att bli en kopia av de Plusjobb regeringen mödosamt avskaffade efter valvinsten 2006. Med temporära arbetsuppgifter endast i offentlig sektor är chansen mycket liten att någon av de införda åtgärderna kommer omvandlas till ett långvarigt, ordinärt arbete.
För det andra är satsningen en förstärkning av en politik som inte fungerat tidigare. Sysselsättningen bland dem med nedsatt arbetsförmåga har sjunkit kontinuerligt sedan 1998 trots en överbudspolitik bland riksdagspartierna att satsa på lönebidrag och andra åtgärder. Även när subventionerade anställningar räknas med är det fortfarande 50 procent i gruppen som saknar arbete. Om Kulturarvslyftet syftar till att få fler i arbete är det sannolikt bara ett sätt att kasta pengarna i sjön.
För det tredje råder det heller ingen brist på åtgärder och projektanställningar i kultursektorn. Att skapa långsiktiga förutsättningar för kulturverksamheten att anställa människor permanent är en betydligt mer angeläget. Dessutom finns det inget som säger att människor med nedsatt arbetsförmåga skulle vara mer lämpade än någon annan att arbeta i kultursektorn. Tvärtom mår både den enskilde och kulturutvecklingen bäst av att rätt person är på rätt plats, inte att någon är ditkommenderad för att bättra på arbetsmarknadsstatistiken.
I stället måste fokus ligga på problemet att bara var tredje person med nedsatt arbetsförmåga har ett vanligt jobb med en osubventionerad lön. Det är orimligt att samma person som får plats på den ordinarie arbetsmarknaden i en kommun med bra företagsklimat hänvisas till lönebidragsanställningar eller förtidspension i en kommun med sämre företagsklimat.
För att stärka människor med svag arbetsförmåga är det därför angeläget att förbättra företagsklimatet både lokalt och nationellt så att fler, enkla och olika jobb kan växa fram. Bara genom förbättringar i det lokala företagsklimatet kan så mycket som 275 000 fler jobb skapas.
Bättre företagsklimat skulle också gynna kultursektorn. En förklaring till att humanistisk och kulturell kompetens är mer gångbart på till exempel den engelska arbetsmarknaden är att anställningskostnaderna är betydligt lägre där.
Då vågar också företagen anställa friare och satsa på andra erfarenheter. Flera svenska företag skulle också kunna investera i sina egna kultursamlingar med större marginaler i verksamheten.
Li Jansson
nationalekonom Svenskt Näringsliv
UNT 26/9 2011