Sveriges övergripande folkhälsomål är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa i hela befolkningen.
Då kan vi inte bortse från 1,5 miljoner människor med funktionsnedsättning, inräknat cirka 100 000 personer med en intellektuell funktionsnedsättning. Under uppmärksamhetsveckan ”Ett friskare Sverige” 9-15 maj lyfts särskilt gruppen personer med intellektuell funktionsnedsättning fram. Aktuell forskning presenteras tillsammans med erfarenheter från praktiskt hälsofrämjande arbete och idéer för att främja hälsa och livskvalitet för dessa personer.
Den kunskap som finns i dag om den här gruppen tyder på att deras vardag rymmer flera riskfaktorer för ohälsa. Brist på fysisk aktivitet, lågt intag av frukt och grönt, och en låg känsla av kontroll över sitt liv är något som är vanligare bland dessa personer än andra.
Det betyder också att för alltför många väntar insjuknande i hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och/eller diabetes tidigare än för andra. Det ska inte behöva vara så.
Det finns mycket lite svensk forskning om hälsan relaterad till levnadsvanor i den här gruppen, ur ett medicinskt och ett folkhälsoperspektiv. En kartläggande studie gjord i Stockholm på 66 ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning visar att 64 procent redan som tonåringar hade utvecklat minst en riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdom, stroke eller diabetes.
Motsvarande siffra bland ungdomar utan funktionsnedsättning är 11 procent. Risken är alltså sex gånger högre bland personer med intellektuell funktionsnedsättning. Dessutom hade ungdomarna med intellektuell funktionsnedsättning sämre kondition och lägre bentäthet. Dessa resultat stämmer också med forskning från andra delar av västvärlden.
I Stockholms län genomförs ett hälsofrämjande forskningsprojekt i grupp- och servicebostäder. Ännu inte publicerade data indikerar att det finns en hög förekomst av riskfaktorer för ohälsa i form av övervikt och ohälsosamma mat- och rörelsevanor.
Vad kan man då göra? Personer med intellektuell funktionsnedsättning måste bli synliggjorda och samhället måste arbeta aktivt för att minska skillnader i hälsa. Erfarenheter från två projekt i Jämtland och Luleå visar att det ibland saknas nödvändiga underlag som exempelvis hur många barn med funktionsnedsättning det finns i en kommun. Att skapa rutiner för att ta fram underlag för att identifiera behov, planera och genomföra prioriteringar och insatser är viktigt för kommunens planering.
Kunskapen och förståelsen för den här gruppens ökade risk för ohälsa, framtida sjukdom och specifika behov av anpassade hälsofrämjande insatser och vård måste förbättras. Både samhällsinformation och hälsofrämjande insatser måste göras mer tillgängliga.
Vi kan förbättra situationen genom:
Att kartlägga gruppens riskfaktorer för framtida ohälsa.
Satsning på forskning, både för metoder och ny kunskap.
Utbildning och fortbildning av läkare och sjuksköterskor i förebyggande hälsovård och vård bland personer med intellektuella funktionsnedsättningar.
Utbildning och fortbildning av personliga assistenter, arbetsledare och personal i gruppbostäder i hälsofrämjande arbete bland personer med intellektuella funktionsnedsättningar.
Att upprätta nationella övergripande befolkningsdata.
Vi vill att personer med intellektuella funktionsnedsättningar, som sannolikt hör till de i samhället som har sämst levnadsvanerelaterad hälsa ska uppmärksammas och få tillgång till kommunalt stöd av hög kvalitet samt förebyggande och hälsofrämjande hälso- och sjukvård.
Sarah Wamala
generaldirektör. Statens folkhälsoinstitut
Eva Flygare Wallén
Karolinska Institutet och Mälardalens Högskola
Helena Bergström
Karolinska Institutet
Carl Älfvåg
Generaldirektör Handisam
UNT 13/5 2011