REPLIK. Arbetsförmedlingen i Sverige klarar inte av att utföra sitt uppdrag.
Siffror från 2010 visade att man förmedlade cirka tio jobb per arbetsförmedlare och år, att enbart tolv procent av arbeten som tillsattes gick via Arbetsförmedlingen samt att varje förmedlat arbete kostade 60 000 kronor.
Förtroendet för myndigheten är i absoluta botten. Flera år i rad ligger man längst ner i SCB:s mätningar av allmänhetens förtroende. Nu senast sjönk siffran än lägre, från minus 21 till minus 27.
Christer Gustafsson och Helén Justegård från Saco-S-föreningen vid Arbetsförmedlingen argumenterar (UNT Debatt 30/7) för att privat jobbförmedling inte skulle förbättra situationen, men det är oklart vad de menar skulle det. De kommer nämligen inte med några andra egna förslag eller visar prov på insikt i problematiken.
I stället vill Gustafsson och Justegård använda skrämselretorik om privata förmedlare av tjänster i största allmänhet som argument för att det finns ”ökade risker” med en mer privatiserad arbetsförmedling. De uttrycker oro för att utsatta grupper skulle förlora på en privatiserad arbetsförmedling.
CUF kan lugna Gustafsson och Justegård med att det inte finns något som tyder på att så skulle vara fallet. Det finns nämligen andra länder som redan privatiserat sin arbetsförmedling med mycket goda resultat.
I Australien, som ofta används som ett positivt exempel, har man en av västvärldens lägsta arbetslöshetssiffror, något privatiseringen tycks ha bidragit till. Varje arbetssökande får där en jobbpeng anpassad till individens behov, med högre ersättning för dem som behöver det. De får sedan använda denna till att välja förmedlare. Staten har redan satt ett lägstapris för tjänsterna och skiljt ut A-kassan, som är kvar som en statlig myndighetsutövning.
Cirka 60 procent av aktörerna är kyrkor och andra icke-vinstdrivande, ideella organisationer.
En stor del av poängen med systemet är också att man slipper den ineffektiva upphandling och omförhandling av kontrakt som Gustafsson och Justegård varnar för – i stället för att myndigheter ställer stela krav får de arbetssökande välja det som passar just dem bäst.
Det finns alltså ingen saklig grund för påståendet att en privatiserad arbetsförmedling skulle försämra situationen, och inget som tyder på att det särskilt skulle drabba utsatta grupper.
Vad vi kan konstatera är att dagens arbetsförmedling är dålig på att hjälpa människor hitta ett jobb. Den är tungrodd, byråkratisk och ger dålig service.
Arbetssökande upplever att det inte finns stöd att få och företagen saknar rätt hjälp och söker hellre via sina nätverk än via Arbetsförmedlingen. Riksrevisionen konstaterade nyligen att man inte själva använder de verktyg som finns för att få unga i jobb.
Vi kan även konstatera att länder som Australien och Tyskland, som har privata förmedlingar, har en mer välfungerande arbetsmarknad och lägre arbetslöshet.
Visst går det att måla upp skräckscenarion och köra med skrämseltaktik, men det vore sorgligt om sådant fick stå i vägen för möjligheten att förbättra arbetsförmedlandet i Sverige. Vi unga behöver inte rädda beslutsfattare, vi behöver beslutsfattare som vågar göra något åt en ohållbar situation.
Hanna Wagenius
Förbundsordförande
Centerpartiets Ungdomsförbund
UNT 3/8 2013