I barn- och ungdomsnämndens budget för 2011 finns en summa på 6 miljoner kronor avsatt för riktade insatser så att elever ska klara de nya, strängare behörighetskraven till gymnasiet. Till nämndmötet 28 april lades ett förslag fram om att förstärka elevers möjlighet till stöd för att uppnå behörighet till gymnasieskolan.
Förslaget bygger på att erbjuda kvällsskola för elever i årskurs 8 och 9 till hösten, i åtta veckor gånger två timmar. Undervisningen ska genomföras på vissa skolor i kommunen, men erbjudas till alla elever. I praktiken innebär det att de flesta eleverna som berörs ska åka till en annan skola och undervisas av en annan lärare än sin ordinarie.
Från den rödgröna oppositionen ser vi med förvåning på ett förslag som inte bygger på någon kunskapsgrund eller strategisk analys, utan till synes verkar bygga på ett populistiskt tv-program, fast i en mindre konstruktiv version. Vi menar att förslaget är lösryckt och ogenomtänkt.
Att erbjuda kvällsskola för att motverka risken att elever inte klarar behörighetskraven finns ingen evidens för, och är en åtgärd som möjligen kan ses som en droppe i havet.
Det är svårt att se vilken av riskgrupperna som inte uppnår behörighet som berörs av förslaget. Att de elever som behöver extra stöd skulle behöva gå i skolan på kvällstid, och dessutom i en annan skola än sin egen med en annan lärare, känns inte heller rättvist.
Alla elever som riskerar att inte nå målen ska ha ett åtgärdsprogram som ska följas upp regelbundet. Vi tror inte att lösningen är att erbjuda kvällsskola för alla dessa elever.
På mötet presenterades samtidigt en plan för att se över riskgrupper och strategiska åtgärder, vilket vi ser som positivt. Vi hade dock ännu hellre sett att man börjat i den änden, för att sedan kunna prioritera insatserna mot varandra.
Nacka kommun har genomfört en analys av de elever de har som inte nått målen, och vilka åtgärder som gjorts för att stötta eleverna. Utifrån den, och utifrån erfarenheter av arbete med elever i Uppsala som inte klarat målen går det att utläsa en hel del kring vilka elevgrupper det handlar om.
Den väldigt heterogena gruppen elever som inte klarar behörighetskraven kan delas upp i följande grupper:
l gråzonselever – de som antingen har särskolebehörighet, eller ligger väldigt nära den gränsen
l elever med social problematik
l elever som är skoltrötta
l elever som är nya i Sverige
l elever som inte blir sedda i stora klasser
l elever med fysisk eller psykisk problematik
l elever med inlärningssvårigheter.
Vissa elever ingår förstås i flera av ovanstående grupper. För flera av dem, framför allt de med social problematik, de som är skoltrötta eller de som har fysisk eller psykisk problematik, är den konkreta orsaken till att de inte uppnår målen frånvaro från undervisningen.
I de fall eleverna inte deltar i den ordinarie undervisningen är sannolikheten låg att de skulle dyka upp på kvällstid i en annan skola.
Utifrån forskning och undersökningar finns en hel del som kan göras på strukturell nivå, och där man kan komma åt problemet på bred basis. Här är några förslag:
l Utöka samarbete mellan socialtjänst, skola och psykiatri för att i tidigare skede, och mer uppsökande, kunna erbjuda stöd till barn och unga.
l Minska klasstorlekarna generellt, max 20 i låg- och mellanstadium och max 25 i högstadiet. (I dag finns högstadieklasser på 36 elever i en Uppsalaskola!) Detta skulle möjliggöra för en mer elevaktiv pedagogik, att fler elever blir sedda och att lärarnas arbetsbörda blir mer rimlig. Med denna princip minskas också antalet elever som har behov av mindre grupp, och dessa ges i stället möjlighet att delta i den ordinarie verksamheten.
l Utveckla kvalitetsarbetet och pedagogiken. Det kan handla om att följa upp undervisningen och resultaten, av läraren själv, av elever, av kolleger och av rektor, men även om att skapa utrymme för pedagogiska diskussioner.
l Utöka extraresurser i skolan, med kvalificerad personal. En liten grupp bör vara just liten, och ledas av en lärare, allra helst en specialpedagog. Det finns också ett stort utbud av hjälpmedel som bör användas när de behövs. Det är också viktigt att elevers stödundervisning inte sker på bekostnad av den ordinarie undervisningen.
Vill Uppsala kommun att fler elever ska klara av skolan måste man sätta sig in i elevernas situation. Eleverna behöver få hjälp under skoltid. De behöver ses och inspireras av sina lärare och annan personal i skolan.
Att erbjudas en polerad variant av kvarsittning är inte rätt lösning. Alliansens skolpolitiker försöker lappa och laga, istället för att skapa en skola som verkligen fungerar för alla elever.
För de rödgröna i barn- och ungdomsnämnden
Lisa Skiöld (V)
Miriam Tiljander Hollmer (MP)
Bengt Sandblad (S)
UNT 30/5 2011