Erkänn folkmordet på kurderna

KURDISTAN. Det är dags att Sveriges riksdag erkänner att de grymheter kurderna ­utsattes för 1988 under ­Anfalkampanjen i Irak var ett regelrätt folkmord, ­skriver Jacob Johnson.

Uppsala2008-03-16 00:01
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I dag för 20 år sedan, den 16 mars 1988 genomförde irakisk militär ett luftangrepp med kemiska vapen mot den kurdiska ­staden Halabja. Omkring 5 000 ­människor dog. Bilder från massakern väckte avsky över hela världen och gjorde Halabja till en symbol för det förtryck som det kurdiska folket har utsatts för och än i dag utsätts för.

Jag var 1988 gruppledare för vpk i Upp­sala kommunfullmäktige och ord­förande för invandrarnämnden. Redan då fanns många kurdiska flyktingar och invandrare i Upp­sala och det var naturligt att jag engagerade mig i kampen för kurdernas mänskliga rättigheter. Bland ­annat genom att medverka vid bildandet en lokalavdelning till den tvär­politiska ­Svenska kommittén för kurdernas mänskliga rättigheter (SKKMR).

Nu var Halabjamassakern inte någon enstaka händelse utan en del av ett sys­tematiskt förtryck. Kurderna har förtryckts under lång tid i alla de stater där de bor, i Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Under 1988 i samband med kriget mellan Irak och Iran genomförde den irakiska regimen under Saddam Hussein det bestialiska brott som benämns Anfalkampanjen där, enligt kurdiska uppgifter, över 180 000 människor förintades.

Anfal är arabiska och betyder krigs­byte. Det är rubriken på det åttonde kapitlet ­(suran) i Koranen. Denna sura rättfärdigar islamifiering av icke-troende. Den ­­irakiska militärregimen använde sig av namnet ­Anfal för sin folkmordskampanj mot kurderna 1988. Det var vanligt för regimen att använda gamla arabisk/islamska ­begrepp i samband med krig och andra vålds­handlingar.

Under kriget mellan Irak och Iran trappades förtrycket mot kurderna i gränstrakten upp ytterligare. I ett hemligt dekret 1985 identifierades enligt lag för­bjudna områden på gränsen till Iran och olika stridshandlingar genomfördes mot befolk­ningen. De militära operationerna leddes av Saddam Husseins kusin Ali Hassan al-Majid, mer känd som kemiske Ali. Den 23 februari 1988 beordrade al-Majid den slutliga omfattande kampanjen mot de förbjudna områdena. Kampanjen varade till 6 september samma år.

Jag fick i slutet på januari i år möjlighet att åka till irakiska Kurdistan för att delta i en internationell konferens om Anfal-­kampanjen. Konferensen ägde rum i ­irakiska Kurdistans huvudstad Hawler ­(Erbil på arabiska) med brett internationellt deltagande av bland andra politiker, folkrättsexperter och representanter för organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter.

Vid konferensen framträdde över­levande från Anfalkampanjen som berättade om övergreppen och en omfattande dokumentation av bland annat fotografier och dödslistor redovisades.

Det starkaste intrycket fick jag dock vid ett besök i anknytning till konferensen hos det kurdiska parlamentets vice talman som visade filminspelningar innehållande tortyr av fångar som den irakiska regimen själv spelat in. Avskyvärda bilder på hur fångar med fastbundna händer och fötter kastades levande nedför höga murar ned på betonggolv. Om de inte dog direkt slogs de ihjäl med käppar. Andra avskyvärda detaljer vill jag inte ens beskriva i ord.

Under mitt korta besök i irakiska Kurdistan fick jag också möjlighet att under en ­intensiv dag göra ett besök i Halabja som ligger tre-fyra timmars bilresa sydost om H­awler, nära den iranska gränsen och ­ganska nära den andra stora staden i ­irakiska Kurdistan Sulemania. I Halabja blev vi guidade till minnes­kyrkogården över offren från gasattacken 1988 och fick träffa en över­levande som berättade hur han som då var i tonåren är den ende överlevande från en stor familj men led nu av en 80-procentig nedsättning av sin lungkapacitet.

Jag har i riksdagen tillsammans med leda­möter från miljöpartiet, social­demo­kraterna, folkpartiet och krist­demokraterna ­motion­erat om att riksdagen ska ­erkänna Anfal-kampanajen 1988 mot kurderna som ett folkmord. Motionen ska behandlas ­senare denna vår i riksdagen.

Enligt 1948 års Konvention om före­byggande och bestraffning av brottet folkmord (genocide) så "förstås med folkmord envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en ­nationell, ­etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom nedan, nämligen att: döda medlemmar av gruppen, tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada, uppsåtligen påtvinga gruppen svår kroppslig eller själslig skada, genomföra åtgärder som är avsedda att förhindra födslar inom gruppen eller att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.

Det måste anses som klart att den irakiska regimens Anfal-kampanj uppfyller ­dessa kriterier på folkmord. Dess syfte var att förgöra så många kurder som möjligt inom de förbjudna områdena och dess­värre lyckades ju regimen också döda ett ­mycket stort antal kurder, det vill säga en bestämd ­nationell grupp.

Det kurdiska folket är ett stolt folk som länge har kämpat för sina rättigheter. Kurderna behöver fortsatt stöd i en svår och konfliktfylld situation med USA:s militära närvaro i Irak och turkiska attacker in i irakiska Kurdistan. Det är en komplicerad ­situation men de många kontakter ­olika svenska organisationer har med kurdiska företrädare kan i en vidare mening bidra till social utveckling och fredligare förhållande i ­regionen. Det kan ske genom att stödja kurderna vad gäller utveckling av demokratiska institutioner, kvinnors lika rättigheter och inom många andra områden.

Jacob Johnson
riksdagsledamot (v) från Uppsala
UNT 16/3 2008
Läs mer om