För tolv år sedan samlades utbildningsministrar från 31 länder i Bologna och enades om det så kallade Bolognasamarbetet, med målet att öka Europas konkurrenskraft genom ökad mobilitet, tydlighet och kvalitet i de högre utbildningarna. En av de viktigaste delarna av Bolognaprocessen är en överenskommelse om att dela upp högre utbildning i så kallade cykler.
Den första cykeln är grundutbildning, den andra cykeln är avancerad nivå och den tredje cykeln är forskarutbildning. Den avancerade nivån kan vara ett till två år lång.
Vi upplever att lärosätena i Sverige har agerat utifrån sina egna producentintressen genom att nästan enbart satsa på två års längd på den avancerade nivån, vilket har påverkat utbudet av akademiska yrkesexamina negativt. Därmed har studenternas valfrihet minskat, och likaså utbildningarnas arbetslivsrelevans. Utbildningarna har blivit längre, vilket medför ökade kostnader för både samhälle och individer genom att etableringsåldern på arbetsmarknaden förskjuts. Akademiska yrkesexamina på avancerad nivå behövs också för näringslivets kompetensförsörjning, och därför uppmanar vi lärosätena att bevara dessa.
Arbetslivsrelevans ska vara en hörnsten i Bolognasamarbetet, men vi upplever att lärosätena inte har lyssnat på avnämarna tillräckligt. Studenter och arbetsliv har ställts inför det fullbordade faktum att utbildningarna har förlängts. Denna förlängning av utbildningar innebär i praktiken att pengar tas från grundutbildningen för att finansiera forskarutbildningen, vilket går tvärt emot arbetslivets behov av mer färdighetsutbildning.
Som exempel på denna utveckling kan vi nämna att två lärosäten nyligen beslutade att lägga ner den fyraåriga civilekonomutbildningen, en av våra mest eftersökta utbildningar, innan ens första kullen studenter hade examinerats. Den anledning till beslutet som angavs var att utbildningens längd avviker från Bolognamodellen, men detta är en alltför snäv tolkning då Bologna möjliggör både ett- och tvååriga utbildningar på avancerad nivå. Resultatet av lärosätenas agerande blir att studenter som vill läsa på avancerad nivå slussas in i femåriga utbildningar, trots att arbetsgivarna är beredda att anställa studenterna efter fyra år.
Civilekonomexamen har ett format och en struktur som uppskattas av arbetsmarknaden, eftersom utbildningen levererat goda kunskaper och färdigheter för yrket. Studenten når dessutom arbetsmarknaden fortare och kan börja sin karriär snabbare utan extra studielån för sitt femte år som är forskningsförberedande. Varför ratar lärosätena detta vinnande koncept?
Vi upplever att prestigen har tagit överhanden hos lärosätenas ledningar. Grundutbildning och akademiska yrkesexamina verkar inte vara fint nog i deras ögon. Deras satsningar på tvååriga masterutbildningar är en björntjänst för studenter och arbetsmarknad snarare än en språngbräda för svensk akademi.
Enkla men viktiga åtgärder för att öka utbildningens kvalitet är dels att ge tillbaka studenterna valfriheten att välja längd och fördjupning på sin utbildning, dels att stärka dialogen och erfarenhetsutbytet mellan akademi, alumner och arbetsliv. Sist men inte minst bör vi frångå nuvarande resurstilldelningssystem, som i praktiken premierar massantagningar och förlängda utbildningar. Beslutsfattare, släng prestigen och låt efterfrågan styra!
Alexander Beck
utredningschef, Civilekonomerna
Anna Bergkvist
ordförande, Sveriges Ekonomföreningars Riksorganisation
Björn Axelsson
näringspolitisk expert, utbildning och kompetens, Almega
Carin Jonsson
ordförande, Fars utbildningsråd
Fredrik Voltaire
ansvarig för utbildningsfrågor, Svensk Handel
Mikaela Almerud
ansvarig för högskolefrågor, Svenskt Näringsliv
UNT 15/9