Det är inte bara tågtrafiken som inte fungerar. För flera år sedan införde SJ, enligt vad som då ansågs vara högsta ekonomiska förnuft, ett system där man hänvisades till att köpa biljett till en specifik avgång. Om man inte återförsäkrat sig genom att förse sig med en betydligt dyrare biljett och missade tåget, ansågs biljetten förverkad.
I samma veva sjösattes ett obegripligt biljettbokningssystem där priserna tycktes sättas initialt lågt, men som ökade ju mer avresedagen närmade sig. Därtill bjuder utbudet på idel märkligheter där inte sällan förstaklassbiljetter säljs till lägre priser än dem i andra klass.
För flera år sedan uppdagades det att de billigaste biljetterna köptes upp en masse av fiffiga mellanhänder i samma ögonblick de släpptes för att sedan bjudas ut på internet till mångdubbelt högre priser. SJ svarade med att koppla biljetterna till person och uppdra åt konduktörerna att kontrollera resenärens identitet. I dagarna har det avslöjats att nästa generations snyltare lyckats kringgå systemet och genom en kreativ, tillika olaglig affärside utfärda personliga biljetter som säljs till lägre kostnad än det för dagen gällande listpriset.
Innan den företagsekonomiska hydran förgiftade SJ:s boknings och biljettsystem var det enkla regler som gällde.
Man köpte en färdbiljett – första eller andra klass - till ett fast pris. Därtill fanns begreppet halv biljett för ungdomar och pensionärer.
Färdbiljetten gällde på alla avgångar men på attraktiva restider fordrades en särskild platsbiljett. Kort sagt - ett enkelt, lättskött och helt transparent system som inte gav utrymme för svartabörshajar och lurendrejare.
Kanske SJ:s ledning borde ta sig en funderare på att lära av historien. En återgång till ett enklare system skulle inte bara leda till besparingar inom SJ:s administration utan dessutom i ett slag dra undan mattan för dem som profiterar på systemet.
I vissa avseenden var det sannerligen bättre förr.
Wilhelm Engström
professor
Uppsala
UNT 30/8 2012