Ett starkare EU är bättre för alla

Lösningen på den pågående krisen är att skapa ett mer sammansvetsat, sundare och mer utvidgat EU. Det är också ett sätt att motverka på extremnationalism, skriver Jasenko Selimovic apropå EU-valet om ett år.

Jasenko Selimovic, satssekreterare hos integrationsminister Erik Ullenhag (FP).

Jasenko Selimovic, satssekreterare hos integrationsminister Erik Ullenhag (FP).

Foto: Leif R Jansson / SCANPIX

Uppsala2013-05-25 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är ett år till valet till EU-parlamentet. EU och europeiskt samarbete har minskat i popularitet. Inte så konstigt. Euron har nästan kollapsat, extremnationalismen har ökat i flera länder, Grekland, Italien, Cypern och Spanien har dansat på en lina sträckt över avgrunden och många länder skakats av nedskärningar och protester. Många tänker: behöver vi verkligen grekiska skulder, Bryssels mått på sill och potatis, och en solidaritet som gör oss fattigare?

Men i en kris måste man se helheten, träden är för många. Därför måste vi ställa de stora, relevanta frågorna.

Hur kan EU upplevas nödvändig även efter att det personliga minnet av andra världskriget har begravts? Hur kan EU hitta en mening även efter att kommunismens spöke inte längre går runt i Europa? Hur kan vi hitta en nödvändig solidaritet efter att tyskarnas skuldkänsla och därmed vilja att öppna plånboken för andra har minskat? Räcker det verkligen att bara skrika ”gör det inte” när Storbritannien står på fönsterblecket?

Att svara på dessa frågor är att hitta en ny mening för EU och visa varför unionen är nödvändig. Inte bara för sådana som jag, som har erfarenheter av krig, utan även för andra. Här är några svar.

1. Lösningar på den pågående krisen kommer skapa ett mer sammansvetsat och sundare EU, precis som Sverige blev efter sin kris på 90-talet.

Den som inte vill vara med i det framtida EU måste därför svara på: hur ska vi klara oss utan en gemensam fördelning av kostnader som minskar globaliseringens negativa konsekvenser? Hur ska vi undvika ”race to the bottom” om vi är ensamma? Hur ska vi se till att någon i världen lyssnar på vad vi har att säga? När vi i dag talar lyssnar de för att våra åsikter påverkar tjugosju andra länder. Men ensamma?

2. EU är det enda rimliga svaret på Europas problem med extremnationalismen.Europa har alltid varit en överideologiserad blandning av olika nationer, etniciteter, minoriteter, religioner. Värnar alla endast om sitt blir resultatet nationalism, konflikter, förtryck och i värsta fall krig.

Därför behövs EU, som förvandlar det nationella intresset till övernationellt samarbete. Som i stället för att minska på blandningen som kännetecknar Europa, minskar på betydelsen av gränserna. Betänker man Europas historia är EU den enda lösningen på kontinentens framtid.

3. Av samma anledning måste vi fortsätta utvidga EU till Bosnien, Serbien, Makedonien, Montenegro, Kosovo, Turkiet, Ukraina etcetera.

Inget annat alternativ än att inkludera dessa länder i EU garanterar hållbar fred i dessa områden. Det är vår viktigaste framtida uppgift.

4. EU är en lämplig pådrivare av reformer som skapar framtida tillväxt. Nationella regeringar är ofta ovilliga att göra det nödvändiga utifrån rädslan att tappa stöd.

Men stagnationen som många europeiska länder bevittnar är farlig. Den skapar inte bara dåliga ekonomiska utsikter utan också främlingsfientlighet, protektionism, nationalism.

EU måste därför använda sina möjligheter att driva på reformer som skapar välstånd och framtidshopp och också där hitta sitt berättigande.

När min farfar föddes i Sarajevo var staden del av Österrike-Ungerns imperium, Saloniki var ottomanskt, tyskar styrde Polen, engelsmännen Irland, och Warszawa var en del av ryska tsarens imperium. I få euro­peiska länder hade parlamentet mer makt än kungen. Fascismen, nazismen, kommunismen och nationalismen dominerade stora delar av 1900-talet och mördade fler människor än under alla andra sekel sammanlagt. Mycket har hänt sedan dess.

Nuförtiden är kungarna maktlösa och parlamenten mäktiga, 17 av världens mest jämlika länder är EU-länder, sju av tio länder med minsta gapet i jämställdhet hör till denna kontinent, likaså sex av de tio minst korrumperade länderna i världen. Freden i Europa har stabila utsikter.

Men vi får aldrig glömma vår historia. Just därför måste vi åtgärda problem som finns, återerövra medborgarnas förtroende och visa på att EU inte bara kan bli världens största ekonomi, utan också världens största region präglad av fred, demokrati och mänskliga rättigheter.

Jasenko Selimovic
statssekreterare (FP)
UNT 25/5 2013

Läs mer om