Att regeringen återinför posten som EU-minister är positivt men att den fortfarande är underställd UD:s verksamhet är problematiskt av institutionella skäl.
I samband med de senaste ändringarna av ministerposterna återinförde regeringen EU-ministerposten. Regeringens beslut är positiv i en tid när unionen trots alla kriser håller på att integreras allt mer. Nya och bättre former av regleringar från Bryssel kommer att hanteras i framtiden vilket ställer krav på förvaltningen. Samtidigt kvarstår problematiken med att Utrikesdeparementet ska sköta förvaltningen av beslut på unionsnivån.
I september 2014 uttalade statsministern i regeringsförkalringen att Sverige skulle vara fortsatt engagerat i ”internationella organsiationer” som EU och FN. Att likställa EU med FN eller att indirekt kalla unionspolitik för utrikespolitik är dock väldigt missvisande. Eftersom Europeiska Unionen, där regeringens företrädare också är medborgare, i dag närmast fungerar som en konfederation av av demokratiska stater.
Det märks bland annat i hur unionens budget är utformad, betydelsen av valutan euron och medborgarnas deltagande i valet till världens enda demokratiska övernationella parlament. Dessutom är det i Sveriges grundlag inskrivet att staten också är en europeiskt medlemsstat. Om regeringens företrädare vill vara unionsbyggare så bör regeringens politiska kommuniaktion om EU-politik se annorlunda ut.
Ett beslut som tas i Bryssel är inte och bör inte tolkas som ett internationellt eller utrikespolitiskt beslut. Det är och bör ses som ett internt och närmast konfederalt beslut som påverkar både stater och medborgare.
Dessutom sprids en missvisande information bland medborgarna om unionens identitet vilket är djupt problematiskt. Det är just regeringens egen utredning ”EU på hemmaplan” som drar slutsatsen att kunskapen om beslutfattande på EU-nivå är låg, även bland beslutsfattare. Sverige har inte en utrikespolitisk relation med EU utan är en del av unionen. Av sådana anledningar är inte UD den myndighe som är bäst lämpad att hantera ärenden som kommer från unionens huvudstad.
Nu har regeringen chansen att göra skillnad. Att den nya EU-ministern menar att ”Europa måste ta en diskussion” är också positivt men otillräckligt utan nya integrationsåtgärder som på lång sikt kan leda till en politisk och medborgarbaserad union. Ett steg i rätt riktning är därför att utgå ifrån att EU-ministeriet behöver en självständig organisaiton inom förvaltningen. Därför bör regeringen återgå till samma form av institutionellt arbete som rådde under alliansregeringens tid.
Vladan Lausevic
ordförande för nätverket Alliansen Liberaler och Demokrater för Europa - Individuella Medlemmar i Stockholm