Jasenko Selimovic (FP) replik (UNT Debatt 16/12) på min artikel (8/12) spinner vidare på strategin att utmåla Sverigedemokraterna som ett främlingsfientligt och allmänvådligt parti. Istället för att försöka bemöta faktumet att Sverigedemokraterna är det parti som representerar den politik som hjälper flest flyktingar, genom att satsa resurserna inom flyktingarnas närområden, väljer Selimovic därför att försöka koppla mig till en klick personer som uppenbarligen inte representerar vår politik. Det må vara ett klassiskt sätt att undvika själva sakfrågan, men är likväl lika bedrägligt för det.
Detsamma får sägas om försöket att få det till att bara för att Sverigedemokraterna vill se en kraftigt reducerad EU-avgift och rimliga kostnader för ett tillträde till EU:s inre marknad, så påstås vi eftersträva en skadlig protektionistisk politik, trots att vi i alla sammanhang – inklusive den artikel Selimovic replikerade på – både agerar och uttalar oss annorlunda. Särskilt märklig blir Selimovic koppling då även hans parti systematiskt godkänner ökade kostnader för att länderna utanför unionen ska få ta del av EU:s inre marknad.
Varför inte bara erkänna att Folkpartiet faktiskt håller med Sverigedemokraterna om att kostnaden för tillträdet till EU:s fria marknad skall vara proportionerlig – men att Folkpartiet, till skillnad mot Sverigedemokraterna, därutöver anser att EU årligen ska kosta de svenska skattebetalarna nära 30 miljarder kronor netto?
Selimovic har annars rätt i att vi vill avveckla ESM (EU:s myndighet för att ersätta de nationella statsskuldsmyndigheterna) och bankunionen samt att vi är kritiska till EMU. Inom den nationalekonomiska teorin framgår nämligen med all önskvärd tydlighet att en självständig penningpolitik hör till stabiliseringspolitikens absolut viktigaste instrument.
Alltså i klartext: Alla länder har olika förutsättningar och kräver därför även olika lösningar. Det är knappast en slump att Sveriges reporänta avviker från den europeiska eller att det blir en sådan stor medial diskussion när räntan justeras. En gemensam europeisk valuta har därför onekligen ett pris, ett pris som en stor del av dess medlemsländer nu betalar och som än fler kommer att få betala i framtiden. Varför Folkpartiet är så ivriga att låta de svenska skattebetalarna betala detta pris är svårt att förstå.
Lika svårt är det att förstå varför Folkpartiet inte tycker att den gränsöverskridande brottsligheten ska bekämpas eller varför en arbetskraftsinvandring av lågkvalificerade är nödvändig. Sverige har redan 700 000 arbetssökande och har även nog med kriminalitet. Men viktigast av allt måste väljarna ges ett inflytande över de beslut som påverkar dem. På samma premisser som det i allmänna val ska gå att välja sina företrädare, måste det också gå att välja bort dem. Så är inte EU konstruerat, där den verkliga makten tvärtemot ligger hos en EU-kommission som saknar ett folkligt mandat.
Sverige, Europa och världen saknar inte utmaningar, men det saknas å andra sidan inte heller lösningar. Om vi vill få ut det bästa av situationen är svaret dock inte mer överstatlighet, mindre självbestämmande och mer av EU. Då är svaret snarast det som en gång byggde vårt välstånd; det vill säga mindre av EU, mer av självbestämmande, mer av demokrati, mer av handel och mer av ett verkligt samarbete utan överstatliga inslag.
Johnny Skalin, Sverigedemokraternas EU-politiske talesperson