I dag onsdag 17/9 kommer EU-parlamentet ta ställning till ett avtalsförslag som innebär att Marocko säljer fiskerättigheter till EU, rättigheter som omfattar det ockuperade Västsaharas fiskevatten. Avtalet har en uppenbar risk att kränka folkrätten och legitimerar samtidigt den ockupation som såväl FN som internationella domstolen i Haag förklarat olaglig. En ny bok från de två svenska journalisterna Lars Schmidt och Fredrik Laurin visar dessutom att flera av de skepp som drar upp fisken utanför Västsahara är svenska fisketrålare. Sverige har därför inte bara möjlighet, utan också en skyldighet att återigen gå i spetsen för att få EU-parlamentet att rösta nej till avtalet.
EU-kommissionen och Marocko har alldeles nyss kommit överens om ett förslag till nytt fyraårigt fiskeavtal. Avtalet ger Marocko 40 miljoner euro per år, vilket är en högre summa än de tidigare avtalen gett. Avtalet ger 126 båtar från EU rätt att fiska i vatten utanför Marocko. Det innehåller ingen beskrivning om hur långt söderut fisket ska få ske, vilket gör att det mest troligt kommer ske utanför Västsharas kust, där ett av världens rikaste fiskebestånd finns.
Men att tillåta fiske utanför det ockuperade Västsahara gör att avtalet strider mot folkrätten och inte bör gå igenom EU-parlamentet, där det måste godkännas om det ska bli giltigt.
Folkrättsaspekten var en av anledningarna till att parlamentet 2011 röstade nej till det tidigare avtalet, efter partiöverskridande breda initiativ från bland andra svenska EU-parlamentariker. Eftersom det inte gick att påvisa att avtalet skulle gynna ursprungsbefolkningen, alltså västsaharierna, så ansågs avtalet bryta mot folkrätten. Enligt EU:s fiskekommissionär Maria Damanaki är folkrätten bättre tillgodosedd i detta nya avtal. Men när vi granskar avtalet finns endast en mening som behandlar internationella rättigheter. I avtalet står att ursprungsfolket skall komma till dels, men det står inte uttryckligen vilka som avses. På samma sätt uttrycks aldrig ordet ”Västsahara” eller ”västsaharier” i avtalet.
Eftersom Marocko inte erkänner västsahariernas status som ursprungsbefolkning och inte ens anser att det finns ett land som kallas Västsahara, så är det alldeles uppenbart att Marockos exploatering av Västsaharas rika naturresurser kommer att fortsätta.
Marockos ockupation av Västsahara är en av de längsta ockupationerna i modern tid. De ockuperade delarna av Västsahara är helt militariserade av Marocko och övergreppen mot mänskliga rättigheter är väldokumenterade och omfattande. Ett viktigt motiv till ockupationen är Marockos intressen att utvinna naturresurser från landet. Det handlar om fosfat, energiframställning och fiske. Marockanska företag och bosättare bedriver även allt mer storskaliga grönsaksodlingar på ockuperade områden. Alla dessa verksamheter strider tydligt mot folkrätten.
Västsaharierna tillåts inte fiska i sitt eget land, i stället får de äta fiskkonserver från Asien som vi som biståndsorganisation skickar till dem.
Fiskeavtalet har en lång historia av kritik kring hur Marocko livnär sig på ockupationen. Redan 1975 slog internationella domstolen i Haag fast att det är västsaharierna som har rätt till Västsahara. 2002 uttalade sig FN, genom dåvarande rättschefen Hans Corell, och sa att den utvinning av resurser, exempelvis fisk, som Marocko bedrev i det ockuperade Västsahara var olaglig om inte vinsterna tillföll det västsahariska folket. 2006 var Sverige det enda land i EU som motsatte sig det kontroversiella fiskeavtalet mellan Marocko och EU.
Samtidigt som Sverige har en tradition av att försvara folkrätten, så har vi i detta fall en skuld i att den kränks. I en ny bok om Västsahara, ”Tyst territorium”, visar författarna hur svenska fisketrålare säljer sina fiskerättigheter för stora summor i Sverige. Men istället för att utrangera fartygen skickas de, under svenskt befäl, till Västsahara. Där gör de upp med Marockanska kungamakten om att få tömma Västsaharas rika fiskevatten, utan att det kommer västsaharierna till del.
Vi vill uppmana Sveriges regering och svenska EU-parlamentariker att återigen göra allt de kan för att förhindra avtalet att träda i kraft. Det är ett tydligt ställningstagande för att folkrätt är viktigare än fiskeavtal.
Det är också en tydlig signal till Marocko och svenska fiskare om att Västsaharas naturresurser tillhör västsaharierna. Det är vi skyldiga Västsaharas folk och det är vi skyldiga folkrätten.
Julia Finér
ordförande Emmaus Stockholm
Victoria Enström
informationsansvarig Emmaus Stockholm
UNT 17/9 2013