Barack Obama har just åkt vidare från ett besök där hela Sverige andlöst följt varenda stavelse av hans artighetsfraser och vartenda jetlaggat steg på Stockholm gator. Amerikansk politik fascinerar oss, med dramatiken i valen och de extraordinära personligheterna. Så är det knappast med EU.
Hur många har hört talas om Europeiska rådets ordförande Herman van Rompuy eller eurorådets Jeroen Dijsselbloem? Någon kanske känner till EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso, men hade alla dessa tre herrar kommit till Stockholm samtidigt hade det inte renderat en promille så mycket intresse som Obama.
Ändå betyder vårt EU, där vi svenskar är medborgare, mycket mer för vår vardag än någonsin Obama. Tiotusentals företag över hela Sverige har EU som sitt levebröd, vår helt överskuggande exportmarknad. Eurokrisen har kostat många, många tusen svenska jobb. För alla de största internationella miljöbesluten, om klimatet, om havsdöden, om kemikalierna är EU vår hävstång för att förbättra världen. Varje gång EU-byråkratin sväller över sitt mandat så påverkar det svenskarnas vardag direkt, vare sig de blandar sig i vargjakt i Sunne eller SMS-biljetter i Stockholm.
Det är förvisso tur att Sverige, tack vare Centerpartiet bland annat, står utanför EMU och eurodebaclet. Det är skönt att blicka ut över kaoset i Europa och tänka ”inte vi i alla fall”. Men det hjälps inte, för vi är ändå ekonomiskt indragna i allt som sker i EU.
Sverige kommer inte undan att markera vad vill med EU, vad vi anser att EU ska och inte ska göra. Det är därför jag nu valt att satsa på att bli Centerpartiets man i EU-parlamentet, det är nu framtiden står på spel.
Å ena sidan kräver flera stora EU-länder mer och mer av gemensam finanspolitik och centralistiska lösningar. Å andra sidan hotar vissa andra länder att lämna EU, vissa politiker vill bryta upp euron, samtidigt som SD:s fascistiska systerpartier ökar över hela Europa. Mitt i allt detta har byråkrater i Bryssel ändå tid att ägna åt sådant som smaken på snuset i Sverige, lakritspipor, vår moms på ideella föreningar och våra visstidsanställningar – saker som omöjligen kan vara ett gemensamt EU-intresse.
Sverige måste markera att EU nu måste göra om och göra rätt. Vi ska inte ha någon gemensam budgetpolitik, där skatter och utgifter styrs från Bryssel, vi måste smalna av det projektet drastiskt till gemensamma metoder att avveckla de banker vars ägare förlorat tillgångarna.
Mycket annat, inte bara snuset och vargfrågorna, måste helt bort från Bryssel. Några saker som inte vet gränser, klimatet, handeln, organiserad brottslighet, mänskliga rättigheter, integritet – måste tvärtom göras mer kraftfullt gemensamt.
Som centerpartist är det i botten samma strävan för EU som för Sverige. I båda fallen handlar det om att stoppa byråkratisering, överförmynderi och socialism, att flytta makten närmare folk. I båda fallen handlar det om att våga stå upp för att vi samtidigt måste sluta oss samman för att gå före och vara ett föredöme för världen i klimat- och miljöfrågor.
Sist men inte minst måste EU demokratiseras. Obama fascinerar oss därför vi följde hur han kämpade för att bli vald och omvald, den viktigaste grundfunktionen i en demokrati, att välja in den vi önskar och kunna kasta ut vederbörande i nästa val om vi är missnöjda.
I EU är det nästan omöjligt att veta hur du till- och avsätter till exempel Barroso. Just denna brist på direkt demokrati gör det möjligt för icke-valda tjänstemän att ackumulera mer makt i EU. Hade man likt Obama tvingats gå direkt till väljarna hade det varit lika omöjligt att bli vald på ”mer makt till Bryssel” som det är att bli vald i USA på ”mer makt till Washington”. EU:s Barroso blir aldrig någon Obama, men han måste likt Obama minnas var dag vem han tjänar: väljarna: Först då kan vanliga medborgare få åtminstone hälften så stort engagemang för vad som händer med vårt eget EU som vi har för politiken i USA.
Martin Ådahl
chefsekonom Centerpartiet, f d riksbanksekonom och chef Fores
skriver denna artikel i egenskap av kandidat till EU-parlamentsvalet
UNT 13/9 2013