Den 25 maj 2014 blir med all sannolikhet en ödesdag för Europa. Valet till Europaparlamentet kommer i första hand att stå mellan å ena sidan demokratiska partier som tror på människors lika värde och å andra sidan främlingsfientliga partier som inte gör det.
Förfärande beräkningar baserade på opinionsundersökningar i alla medlemsländer visar att politiska grupper med främlingsfientlig agenda och med starka influenser av fascism och nazism riskerar att vinna stora framgångar i nästa EU-val och bli därmed ett reellt hot mot det fundament på vilket hela det europeiska projektet vilar.
Franska Front National med djupa rötter i antisemitism förbereder nu tillsammans med Sverigedemokraterna, österrikiska Frihetspartiet, belgiska Vlaams Belang, holländaren Geert Wilders parti PVV med flera en framtida politisk grupp i Europaparlamentet. Lyckas de mobilisera kommer de att gå från en grupp högljudda politiker med ett mycket litet parlamentariskt inflytande till en politisk grupp som blir en maktfaktor att räkna med och som kommer att kunna ha stor påverkan på Europaparlamentets lagstiftningsarbete.
Det vi måste ta med i analysen är att alla dessa partiers politiska agenda rimmar mycket illa med den humanistiska människosyn som utgör grunden för EU.
En nyligen publicerad rapport från EU:s byrå för fundamentala fri- och rättigheter där närmare 6 000 judar i nio länder, däribland Sverige deltagit, visar att mer än en femtedel av de tillfrågade har blivit utsatta för antisemitism genom verbala förolämpningar, trakasserier eller fysiska attacker under det senaste året. Trakasserier på nätet ökar och många upplever diskriminering inom arbetsliv och utbildningsväsende.
Så många som 30 procent av de tillfrågade överväger att flytta till ett annat land eftersom de inte känner sig säkra i sitt eget, och nästan 70 procent undviker att bära judiska symboler som kippa eller Davidsstjärna.
Aldrig mer, sa man i ruinerna efter andra världskriget, där sex miljoner judar mördades. Freden i Europa säkrades genom att kol- och stålunionen bildades mellan ärkefienderna Tyskland och Frankrike, och därefter startade byggandet av EU. I dag, 68 år efter nazismens fall, kan ingen blunda för att antisemitismen i Europa åter är på frammarsch.
Intoleransen har många olika ansikten i vårt samhälle och tar sig allt allvarligare uttryck. Antisemitism, islamofobi, homofobi, aniziganism – alla är de olika sidor av samma förfärliga människosyn.
Hat sprider rädsla och rädsla begränsar människors möjlighet att leva ett fritt och öppet liv. På så sätt är dessa främlingsfientliga partier ett hot inte bara mot enskilda personer eller grupper, utan mot hela vårt öppna samhälle.
Sverigedemokraterna och deras samarbetspartners är inte partier bland andra partier som gör vad de kan för att locka fram EU-skepticismen hos medborgarna. Frågan som väljarna måste ställa sig innan man lägger sin röst i valurnan är: Vill vi se de gemensamma möjligheterna och vinsterna i det europeiska samarbetet, präglat av mångfald och tolerans, eller anamma en protektionistisk, socialnationalistisk retorik som vill förmedla att vårt land klarar sig bäst på egen hand i en allt mer globaliserad värld?
Som liberal ser jag möjligheterna i ett ännu starkare europeiskt samarbete. Detta ska dock inte misstas för en naiv tro på att EU är ofelbart, utan som en genuin vilja att hitta gemensamma lösningar på gemensamma problem och att inse styrkan och möjligheterna i samarbetet inom unionen.
Jag hoppas att merparten av medborgarna i Sverige och andra medlemsländer kommer att inse att i globaliseringens tid är inget land framgångsrikt på egen hand. Därför är det viktigt att slå fast att en röst på Sverigedemokraterna i Europavalet indirekt innebär en röst på Front National, Lega Nord och liknande partier.
Fredsprojektet EU riskerar att sättas på vänteläge under fem år. En röst på något av de demokratiska partierna kommer att innebära att vi kan fortsätta verka för ett fritt och öppet samhälle för alla Europas 500 miljoner medborgare även efter att det nya Europaparlamentet installerats i juli nästa år. Ensam är inte stark, ensam är bara ensam. Det riskerar att bli en mycket dyrköpt erfarenhet om Sverigedemokraterna och likasinnade partier vinner terräng och bildar en politisk grupp i Europaparlamentet. Jag hoppas fortfarande att många människor ska inse att det är tillsammans som vi förblir starka i en globaliserad värld, också i framtiden.
Som Olle Wästberg avslutade sitt tal på Folkpartiets landsmöte i november: ”Vi är tillbaka i liberalismens kärnuppgift. Att stå upp för och utveckla demokratin, att hävda ett människovärde utan gränser, att aldrig vika för främlingsfientlighet, antisemitism eller islamhat.”
Cecilia Wikström (FP), Europaparlamentariker