Den 21 december 1965 antogs i New York en FN-konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Denna konvention behöver revideras och utvecklas nu. De senaste årens våldsamma händelser har inte burit exklusivt rasistiska och fascistiska förtecken. Extremhögern och extremvänstern har förstärkt varandra, den religiösa intoleransen har återkommit i vardagen. FN-konventionen behöver omarbetas så att den inbegriper och fördömer all arter av hatpolitik, alla politiska aktiviteter som bygger på medvetet provocerat våld. En smärtsam historia borde ha lärt oss detta.
Den katastrofala förstörelsen av människoliv som rullades i gång i Tsarryssland startade mot slutet av 1800-talet med revolutionära angrepp på allt och alla. Bombdåd och mord var dessa gruppers främsta vapen. De kallades på den tiden för anarkister – i dag skulle vi kalla dem för terrorister. Deras dåd skapade oro och kaos och öppnade vägen för hela samhällets sammanbrott och för bolsjevikernas statskupp. Hundra år efteråt fick vi beskåda obegripliga grymheter i de jugoslaviska krigen: f d kommunister gick över en natt från klasshatet – deras gamla så kallade ideologi – till den värsta arten av nationellt hat: extremnationalismen.
Det röda våldet är inte annorlunda än det svarta våldet, den våldsamma klasskampen är inte på något sätt ”bättre” än raskriget, den religiösa fanatismen och framför allt islamofobin är ingenting annat än en särskild variant av rasism.
Till listan av ideologiska förintelsemaskiner måste man i dag lägga den religiösa intoleransen. För några decennier sedan skulle få människor ha trott att massmord skulle återkomma i vår vardag under religiösas fanor; i dag vet vi att vi lever i en värld lika hårt drabbad av trons våldshandlingar som Frankrike under St Bartholomes natt eller Spanien under inkvisitionen. Bara det faktum att denna intolerans har en så lång historia kräver en massiv mobilisering: gamla erfarenheter lämnar djupa spår, hundraåriga konflikter ger upphov till våldsamma vidskepelser om ”de andras” ondska.
Jag tror att hela världen behöver skriva om sina historieböcker med tanke på den förödelse intoleransen kan sätta i gång. Samtidigt bör vi lyfta fram berättelserna om grymheter grundade på motsatt tänkande: massmorden på präster och nunnor under franska revolutionen, förföljelserna av troende människor i Stalins imperium och i Maos Kina, förtrycket av Falun Gong rörelsen.
Alla former av politik byggd på rashat, klasshat, religiös eller ateistisk intolerans bör bekämpas i FN:s och EU:s länder. Pedagogiska program och informationskampanjer behöver utformas så att det förflutnas och nutidens explosioner av masshysteri och deras mekanismer avslöjas. Förebyggande åtgärder bör sättas i gång för att isolera och fördöma politiska rörelser som satsar på våld, oro, aggressivitet och hämnd. Hatets och våldets predikanter och instruktörer bör ställas inför rätta.
Ett förslag – ursprungligen mitt förslag som riksdagsledamot (FP) – om en omarbetning av den nämnda FN-konventionen presenterades vid den Interparlamentariska Unionens sammankomst i Santiago de Chile våren 2003. Förslaget antogs, kongressen beslutade att unionen skulle verka vid FN för en aktualisering av frågan. Självklart skulle en bredare FN-konvention inte i sig stoppa våldet, men den skulle erbjuda ett verksamt redskap till försvaret av de mänskliga rättigheterna och demokratin.
Ana Maria Narti
f d riksdagsledamot (FP)
UNT 8/8 2011