Falsk förskolegaranti

Uppsala kommun hänvisar till lagen när den inte vill ersätta familjer som inte får förskoleplats. Men skollagen har man inga problem att bryta mot, skriver Ana Pagani och Andreas Åkerlund.

Uppsala2011-12-20 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Uppsala kommun bryter mot skollagen eftersom inte alla som anmält behov av förskoleplats i tid får ett erbjudande. Kommunens agerande skapar en rad problem, inte minst eftersom informationen till oss föräldrar varit både sen och oklar. Först den 12 december fick vi ett brev om att vi inte skulle få erbjudande om placering. Detta är i senaste laget. En av oss är student och den andre universitetsanställd och vårterminen börjar som bekant i mitten av januari vilket gav oss en dryg månad mellan negativt besked och vår sons planerade förskolestart.

I kommunens brev nämns att nya platser skapas i början av nästa år vilket verkade hoppingivande. Efter att ha frågat hos barnomsorgsadministrationen fick vi svaret att dessa platser redan var fördelade. Varför dessa då nämns i brevet till oss förstår vi inte. Att informera om platser vi inte kan få verkar i sammanhanget bara som ett försök att hålla oss vid gott mod.

Här verkar det nödvändigt att påminna kommunledningen om att Uppsala är en universitetsstad och att det blir vanligare och vanligare med studenter med barn. För dem spelar det ingen roll om de får en plats i mitten av mars eftersom det på många program inte går att hoppa in och studera andra halvan av terminen. För en programstudent betyder kommunens slarv alltså en förlorad termin. Vi vet. Det är vad det betyder i vårt fall.

I samma brev står att kommunen inte kan betala ut någon form av skadestånd utan hänvisning till lagar eller regelverk. I ett mail till oss skriver handläggaren i ärendet att påståendet grundas i kommunallagens kap. 2, paragraf 2, som anger att kommunen inte får behandla sina invånare olika. Vi är inga jurister, men förstår inte hur denna paragraf kan stå i vägen för ersättning. Känslan är snarare att kommunen redan brutit mot denna paragraf genom att låta lagen om förskoleplats endast gälla vissa invånare.

Kommunen erbjuder oss två lösningar på situationen. Den ena är grundandet av familjenätverk. Detta hade kanske varit möjligt om besked kommit tidigare. I nuläget betyder det att vi har jul- och nyårshelgen på oss att försöka organisera den barnomsorg kommunens heltidsanställda tjänstemän och politiker inte lyckats ordna under det halvår som gått sedan vi ställde vår son i kö.

Den andra föreslagna lösningen är ett icke pensionsgrundande vårdnadsbidrag på 3000 kronor i månaden. För många i vår situation är en sådan lösning inte ekonomiskt möjlig. Dessutom verkar det underligt att kommunen inte satsar på att möjliggöra småbarnsföräldrars arbete och studier utan istället hänvisar dem till kommunala bidrag. Annars brukar alliansen vara snabb med att kritisera en politik som leder till bidrag i stället för arbete.

På den direkta frågan när vi kan tilldelas en plats och hur kort denna övergångsperiod kan komma att bli i vårt fall får vi däremot inget rakt svar. Alla som grundar familjenätverk eller tar emot vårdnadsbidraget bör alltså ställa in sig på att det kan bli ett längre provisorium än väntat.

Man kan bara konstatera att den så kallade förskolegarantin är en tandlös konstruktion som gör det möjligt för en kommun att strunta i att uppfylla skollagen utan direkta följder för kommunen i fråga men med långt gående konsekvenser för de drabbade. Att bryta mot skollagen har kommunen inga problem med, men när det gäller eventuell ersättning lägger man stort värde vid att efterleva lagens bokstav.

I brevet vi fick står naturligtvis ingenting om de möjligheter vi har att anmäla. Kommunens agerande kan, och bör, dock anmälas både till Skolinspektionen via ett formulär på myndighetens hemsida och till justitieombudsmannen (JO). Enligt ansvarig handläggare vore det även möjligt att stämma kommunen och kräva skadestånd i allmän domstol. Detta vore ett viktigt ärende att driva, då vi är många drabbade och antagligen kommer att bli fler under våren.

Vi betvivlar dock att särskilt många kommer att orka driva en process som kan bli både dyr och tidskrävande. Tid och pengar är inte någonting som nyblivna föräldrar har i överflöd. Särskilt inte när kommunen anser att de borde ordna sin egen barnomsorg eller att den ene inte ska ha en högre inkomst än 3000 vårdnadsbidragskronor i månaden.

Ana Pagani

förskollärarstuderande

Andreas Åkerlund

forskare

UNT 20/12 2011

Läs mer om