EU håller ett högt tempo vad gäller förhandlingar och slutandet av frihandelsavtal, framför allt med de starkt växande ekonomierna i Asien. Det är bra. Att EU vidhåller en frihandelsagenda är avgörande för att ta oss ur den nuvarande krisen. För ett år sedan trädde EU:s frihandelsavtal med Sydkorea i kraft och förhandlingarna för ett avtal med Japan står nu äntligen i startgroparna. Nästa avtal på tur borde vara med Taiwan.
Taiwan är en modern demokrati och redan i dag en av Europas största handelspartners. Under senare år har relationerna med fastlands-Kina blivit allt bättre och handeln över Formosasundet blomstrar.
Allt fler företag talar om hur Taiwan fungerar som språngbräda in till den väldiga Kinesiska marknaden. För den europeiska exporten vore därför ett frihandelsavtal med Taiwan angeläget. Särskilt då marknaderna på hemmaplan krympt i och med den ekonomiska krisen och behovet av nya marknader och investeringar utifrån är stort.
Trots allt detta finns inte ett sådant avtal på EUs agenda. Varför? Jo, av rädsla för reaktionerna hos kommunistpartiet i Kina. För i den officiella retoriken från Peking existerar inte Taiwan. I denna är den lilla ön endast en uppstudsig utbrytarprovins på tillfällig utflykt hemifrån. Taiwan har därför effektivt frysts ut från världssamfundet av fastlands-Kina och nekas medlemskap i allt från FN till WHO.
Och Europa väljer därför hellre att neka Taiwan frihandelförhandlingar än att riskera att reta regimen I Peking.
Det är ett ynkligt skäl och ett dåligt argument. Huvudsakligen för att det troligtvis inte är sant. Relationerna mellan Kina och Taiwan är bättre än på mycket länge. Handeln mellan länderna blomstrar och taiwanesiska företag sägs i dag sysselsätta fler personer i Kina än det finns invånare på Taiwan. Kina har helt enkelt satt den egna ekonomiska nyttan av bättre relationer över sundet framför kravet på att Taiwan rättar sig i ledet och snarast åter blir en del av Kina. Denna nya verklighet har ett av deras närmaste grannländer, Japan, insett och slöt därför nyligen ett investeringsavtal med Taiwan. Om inte Japan, som mer än någon är beroende av relationen till Kina, oroas, utan ser möjligheterna med ett avtal med Taiwan, vad har då vi i Europa att frukta?
Men argumenten för ett frihandelsavtal är för oss egentligen varken ekonomiska eller säkerhetspolitiska. De är moraliska.
Taiwans export till Europa är i dag till väldigt stor del bestående av samma typ av varor som de vi importerar från Sydkorea. Skillnaden är att Sydkoreas varor är betydligt billigare här i Europa på grund av vårt gemensamma frihandelsavtal. Och nu inleder vi frihandelsförhandlingar med deras näst största konkurrent, Japan.
I praktiken berövar vi därmed i ett slag Taiwan tillträde till världens största marknad, Europa. Vi lämnar taiwaneserna ute i kylan. Allt på grund av att vi väljer att ta större hänsyn till en stor och stark diktatur än till en liten och hotad demokrati. Orättvisan och omoralen är uppenbar.
För både Taiwans och Europas skull bör vi snarast tänka om och starta förhandlingar om ett ambitiöst frihandelsavtal. Det största hindret att övervinna för att komma dit verkar vara vår egen feghet.
Christofer Fjellner
Europaparlamentariker (M) och ledamot av utskottet för internationell handel
UNT 11/5 2013