Trots kraftig kritik från unga och studenter står regeringen nu fast vid att möjligheten att överklaga oskäliga hyror i efterhand ska tas bort. Mer otrygghet för oss redan otrygga är fel väg för att lösa bostadsbristen.
Bostadsbristen för unga och studenter är akut i Uppsala och på många andra håll i landet. Regeringen lade tillsammans med vårbudgeten fram ett antal förslag för att åtgärda bostadsbristen.
Förutom att förslagen inte riktar sig mot grundproblemet – att det byggs alldeles för lite bostäder– hade flera av dessa förslag för att öka andrahandsuthyrningen stora brister. Det klart sämsta förslaget var det om att ta bort möjligheten att få tillbaka pengar i efterskott om du betalat för mycket i hyra.
Det är tillräckligt otryggt för oss som flyttar runt på andrahandskontrakt – vi behöver inte få det ännu sämre! Kritiken från bland annat unga och studenter har varit stor, men trots det ligger förändringen kvar när regeringen i slutet av förra veckan lade fram sina omarbetade förslag.
En del av regeringens förslag är bra: exempelvis begränsningen av bostadsrättsföreningars möjlighet att sätta stopp för den som vill hyra ut sin bostadsrätt, samt sänkningen av fastighetsavgiften för flerbostadshus. Grön Ungdom drev liknande förslag, tillsammans med andra förslag för att minska bostadsbristen, på Miljöpartiet de grönas kongress förra månaden.
Andra förslag är mindre bra, och ett är till och med katastrofalt dåligt: Stopp för retroaktiv ersättning för oskälig hyra. Det innebär att den som tvingats betala ockerhyra när den hyrt i andrahand inte längre ska ha möjlighet att få tillbaka pengar för det i efterhand.
I dag kan man anmäla en oskälig hyra till hyresnämnden, och finner de att hyran har varit för hög har andrahandshyresgästen rätt att få tillbaka pengar från den som hyrt ut. Det vill regeringen sätta stopp för. Anledningen är oklar, men konsekvensen är tydlig: fler unga och studenter kommer att tvingas betala alldeles för höga hyror.
”Men den som letar bostad har väl ett eget ansvar att se till att inte betala för mycket?” kanske någon undrar. Om bostadsmarknaden hade fungerat som andra marknader hade invändningen kanske varit rimlig, men så är inte fallet.
Det finns två viktiga skillnader. Den första är att du måste ha en bostad – en plats att bo på är ingen lyxvara som går att välja bort (utan väldigt stora konsekvenser). Den andra skillnaden är att utbudet är begränsat – det går inte att bara öka takten i en fabrik för att pumpa ut fler bostäder. Utbudet är givetvis begränsat till de byggnader som finns, och så länge nybyggnadstakten är så katastrofalt låg som i dag kommer bostadsbristen nog att bli värre i takt med att fler flyttar till städerna.
Det begränsade utbudet och det definitiva behovet av att ha någonstans att bo sätter den desperata bostadssökanden i en väldigt utsatt och otrygg situation. Här har jag teoretiskt förklarat varför, men jag vet också själv hur det kan kännas i magen. Under snart ett och ett halvt år som nyinflyttad i Stockholm flyttar jag snart in i min femte bostad. Och jag flyttar inte för att jag tycker det är kul.
Det är inte lätt att ställa krav på den du hyr av, när din relation till den personen avgör om du hamnar på gatan eller inte. Dagens möjlighet att få ersättning i efterhand gör att du kan anmäla ockerhyran efteråt, när du inte längre står i samma beroendeställning.
Regeringen säger sig vilja förbättra unga och studenters boendesituation, men ignorerar varningarna om ockerhyror från just unga och studenter. Både Sveriges förenade studentkårer och organisationen Jagvillhabostad.nu har kritiserat regeringen bland annat för att denna möjlighet till retroaktiv ersättning för oskälig hyra ska tas bort.
När regeringen efter att ha samlat in olika parters synpunkter ignorerar denna kritik i sitt nya förslag vill jag ställa en fråga till Bostadsminister Stefan Attefall: Har du träffat många unga och studenter som tycker det är okej att betala ockerhyror, eller är det i själva verket andra som ska gynnas av denna förändring?
Björn Lindgren
Språkrör Grön Ungdom
UNT 8/7 2012