Politiker pratar ofta om ”vård efter behov”, men ser oftast bara dem som står i kö till sjukvården. Regeringens vällovliga satsningar på rehabiliteringsgarantin var en bra början, men till och med regeringens egna experter i Rehabiliteringsrådet har visat på brister i dagens system. Vi instämmer i deras analys, men vill gå ett steg längre.
En rehabiliteringsgaranti värd namnet och som hjälper människor bör finnas med redan innan hälso- och sjukvården kommit in i bilden. En sammanhållen finansiering av alla åtgärder och bidrag, som uppkommer i samband med sjukdom eller skada kan leda till ökad fokus på prevention och rehabilitering. Här kan sjukvårdspolitikerna lära sig mycket av försäkringsbolagen. Att förekomma och förebygga skadan kostar mindre men leder framför allt till ett minskat lidande för människor.
Stora system – ofta med vattentäta skott mellan prevention, rehabilitering och medicinsk behandling – där människor inte står i centrum gör att patientens behov glöms bort och fokus flyttas från rehabiliteringsprocessen. Resultatet blir att människor är sjuka längre. Vi kan till och med bli ännu sjukare om vi inte får rätt insatser. Det förlorar vi alla på, både mänskligt och ekonomiskt.
Genom en bredare verktygslåda redan vid de första kontakterna med sjukvården kan människor hänvisas rätt. Vården kan bli mer effektiv genom att människor får rätt vård i rätt tid. Rehabilitering ska inte betraktas som något som ”kommer sedan”. I stället bör rehabilitering med arbetslivsinriktat fokus vara garanterad i alla vårdkedjor och föras in i samma stund som andra insatser sätts in. Därför välkomnar vi det förändrade fokus, som vinner allt starkare position i samtal kring människors hälso- och sjukvård. I stället för att förhålla sig enbart till sjukdom talas det nu mer om sjukvårdens ansvar för människors hälsa.
Hälso- och sjukvården har en betydande kompetens och erfarenhet av medicinska utredningar och behandlingar. Att fokusera på kunskaps- och metodutveckling inom frågor som berör arbetsliv och arbetsplatser ligger dock inte inom hälso- och sjukvårdens huvuduppdrag. Detta leder till att den nödvändiga bryggan över till arbetsliv och arbetsplats riskerar får för lite uppmärksamhet i rehabiliteringsinsatserna.
Vi tycker därför det är viktigt att tydliggöra arbetsplatsens betydelse i det rehabiliteringsarbete, som genomförs inom rehabiliteringsgarantin. Här saknar stora delar av hälso- och sjukvården erfarenheter och tydligt fokus på rehabiliteringsgarantins mål – återgång till arbete. För att detta synsätt ska vinna ytterligare mark krävs ett nytt sätt att se på sjukförsäkringen.
Att alla människor även i fortsättningen ska omfattas av den trygghet, som försäkringen innebär är självklart. Lika självklart är att försäkringens uppgift är att hjälpa människor att undvika sjukdom eller komma tillbaka till ett friskare liv, när vi blir sjuka.
Som vi redan vet är det inte alltid på det sättet. Många vittnar själva om att ha fastnat i ett labyrintliknande system där inga vägar ut tycks finnas. Många människor har erfarenheter av ett system, som inte klarar av att finna rätt behandlingar för deras behov. Resultatet blir längre sjukdomsperioder, trots att en bättre anpassad vård skulle snabba på återgången till både hälsa och arbete.
Den minst sagt frustrerande situationen på rehabiliteringsområdet har uppkommit som en följd av att vård- och hälsokedjans olika aktörer saknar helhetsfokus.
Landstingen har endast ett begränsat ekonomiskt intresse att fortsätta med rehabilitering. Försäkringskassan har däremot ett starkt intresse av att människors hälsa förbättras, eftersom det är Försäkringskassan som har betalningsansvaret för människors sjukfrånvaro.
Tidigare har Försäkringskassan förhandlat med arbetsgivare inför köp av rehabiliteringsinsatser och därmed bidragit till att öka rehabiliteringsinsatserna åt många sjukfrånvarande individer.
Att återigen ge Försäkringskassan det övergripande ansvaret med tillhörande resurser kommer att höja rehabiliteringens status.
Om landstingens intresse att ge vård kan kombineras med Försäkringskassans behov att minska ohälsan finns mycket att vinna.
Som ett resultat av brister i vård och rehabiliteringsinsatser har många arbetsgivare redan i dag valt att teckna kompletterande hälsoförsäkringar för sina anställda.
I den hälsokedja som Skandia erbjuder ligger fokus på att på alla möjliga sätt minska ohälsan, för att redan innan det är för sent motverka att sjukdom eller skada leder till långa sjukskrivningar.
Vi tycker det är dags för politikerna att ge dessa initiativ ett erkännande och öka incitamenten för att fler arbetsgivare tar detta ansvar. En väg att gå är att låta alla investeringar i medarbetarnas hälsa vara avdragsgilla. Samtidigt bör den pågående socialförsäkringsutredningen se över möjligheterna till att låta företag som tecknar en minst lika bra sjukförsäkringslösning som Försäkringskassan erbjuder slippa betala sjukförsäkringsavgiften i arbetsgivaravgiften.
För att få fokus på prevention och rehabilitering krävs att sjukförsäkringen börjar betraktas som en omställningsförsäkring, som hjälper människor tillbaka till ett friskare liv. Sjukdomstiderna kan minskas och därigenom allt det onödiga lidande som vi vet att människor drabbas av. Ökad hälsa gör att människor snabbare kan återgå till arbete. Det gör att skattepengarna kan användas till bättre vård och öka människors välbefinnande.
Stefan Andersson,
vd Sophiahemmet Rehab Center
Patrik Hesselius,
välfärdsekonom, fil dr, Skandia
UNT 5/1 2012