För kurderna utan våld

Vi socialdemokrater stödjer det kurdiska folkets rättigheter, men kan inte solidarisera oss med våldsmetoder, skriver Carin Jämtin och Urban Ahlin.

Carin Jämtin, partisekreterare (S).

Carin Jämtin, partisekreterare (S).

Foto: Bertil Ericson / SCANPIX

Uppsala2012-11-23 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För oss socialdemokrater har kurdernas rättigheter varit en viktig utrikespolitisk fråga i decennier. Vi har kämpat för att kurderna ska kunna tala sitt modersmål i skolan, i offentliga sammanhang och i medierna. Vi har stöttat enskilda politiker som har fängslats på grund av sin politiska kamp för kurdernas rättigheter. Vi har i många år haft ordförandeposten för den kommitté inom Socialistinternationalen som arbetade med kurdernas rättigheter.

Vi har tillsammans inom Olof Palmes Internationella Center stöttat organisationer som arbetar med kurdernas rättigheter, till exempel att översätta och sprida barnlitteratur på kurdiska språket. I december arrangerar vi en konferens i irakiska Kurdistan tillsammans med vårt kurdiska systerparti.

I det turkiska parlamentsvalet 2011 nådde det kurdiska partiet BDP (Freds- och demokratipartiet) framgångar och fick fler platser än tidigare. BDP:s ökande förtroende i senaste valet är en av anledningarna till att den turkiska staten ökat trycket på kurdiska politiker och organisationsföreträdare. I de så kallade KCK-rättegångarna har tusentals kurder arresterats och fängslats, många gånger med den enda anklagelsen att de arbetat för kurdernas rättigheter. Detta är naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Den turkiska staten måste fullt ut erkänna det kurdiska folkets rättigheter och sluta fängsla politiska aktivister.

Som ett uttryck för sin desperation har vi under hösten sett kurdiska aktivister och politiker som hungerstrejkat för att få i gång samtal på högsta politiska nivå för att lösa frågan för kurderna. De kräver också sin självklara rätt att få försvara sig i rättegångar på sitt eget språk.

Den turkiske oppositionsledaren Kilicdarouglo besökte helt nyligen de kurdiska delarna av Turkiet och träffade kurdiska politiker. Han tog symboliskt emot en kurdisk-turkisk ordbok och uppmanade politiker att lyssna på de kurdiska protesterna och försöka hitta en fredlig lösning. Det är av största vikt att vi stödjer kurdiska och turkiska ledare som på allvar och med fredliga medel vill hitta en lösning som ger kurderna sina mänskliga rättigheter.

Den senaste tiden har kurdiska organisationer i Sverige kritiserat Socialdemokraterna för att vi inte vill erkänna och stödja kurdernas ”rätt” till väpnad kamp. Det kommer vi inte att göra. Vi stödjer kurdernas rättigheter men tar avstånd från organisationer som använder våld mot civila och terror.

Det är rimligt att vid olika tillfällen samtala med personer vars åsikter man ogillar men vi som parti tar avstånd från organiserat samarbete med organisationer som använder terror. Utrikesminister Anna Lindh var även hon en varm förkämpe för kurdernas rättigheter, men lika tydlig i avståndstagandet från våld.

Så här sa hon i riksdagen 2002: ”om man vill ha trovärdighet i arbetet för gruppers och folks frihet och för politisk opposition bör man för den trovärdighetens skull inte samarbeta med dem som utför direkta terroristaktiviteter.”

I centrum för denna diskussion står den kurdiska terroriststämplade organisationen PKK. Det är en organisation som utfört och utför terroraktioner. De har legat bakom flera mord på svensk mark.

Vår egen personal på Stockholms arbetarkommun blev tagna som gisslan under pistolhot av PKK-aktivister. En sådan organisation kan vi självklart inte stödja.

Vi tror att en långsiktig lösning för kurderna måste komma till stånd genom förhandlingar och dialog, inte genom vapenmakt. Inte heller andra kurdiska organisationer i andra länder som förespråkar mord i sin verksamhet kan vi stödja.

Socialdemokraterna inser naturligtvis att det genom historien har funnits partier och organisationer som tvingats att använda våld för att uppnå frihet från en

ockupationsmakt eller en diktator. Men det är i absoluta nödsituationer och det socialdemokratiska partiet väljer alltid själv efter noggranna analyser, diskussioner och beslut hur vi ser på samarbete eller kontakt med andra organisationer.

Så var fallet när vi tog beslut om att stödja PLO och ANC. Vår grundläggande inställning är att politisk kamp alltid är mer långsiktigt hållbar och framgångsrik utan våld.

Carin Jämtin

partisekreterare (S)

Urban Ahlin

utrikespolitisk talesperson (S)

UNT 23/11 2012

Läs mer om