Vi vill förändra världen. Vi började i Uppsala. Politiska förändringar börjar i det lilla. Oavsett om det sker på ett campus i Uppsala i april 2011, på ett skeppsvarv i Gdansk i augusti 1980 eller på ett torg i Tunisien i december 2010. Vissa förändringar drivs av en så stark idé om frihet och mänskliga rättigheter att de bygger en rörelse som ger stora reformer i samhället.
När FI-studenter fick 12,9 procent av rösterna i kårvalet till Uppsala universitet i april, blev tredje största parti och det parti som ökade mest av alla, var det inte bara ett tecken på att vi säger det många tänker. Det var också ett lokalt framsteg för friheten och hållbarheten som idé.
Feminism handlar om mänskliga rättigheter. Lika villkor för alla, oavsett kön, etnicitet, klass, funktionshinder, könsuttryck, sexuell läggning, religiös åskådning och ålder. Det är en frihetsrörelse som vill ha ett samhälle för alla. Till skillnad från övriga partier pratar vi inte bara om lika villkor för alla, vi har politiska förslag för att förverkliga det. Och viktigast av allt, vi feminister drivs av en frihetsidé som är bredare än vad både liberalismen, konservatismen och socialismen är. En idé, som till skillnad från de tre 1800-talsideologierna, är en idé för 2000-talet.
Vilken annan idé än feminismen erkänner alla diskrimineringsgrunder ovan? Vilken annan idé ser hur de samverkar intersektionellt till mångdubbla förtryck, där de flesta icke-vita är diskriminerade på grund av sin etnicitet, där icke-vita kvinnor är diskriminerade på grund av sitt kön och sin etnicitet, där icke-vita lesbiska kvinnor är diskriminerade på grund av sitt kön, sin etnicitet och sin sexuella läggning? Vilken annan idé synliggör alla de som genom historien har tystats ned av patriarkala vita män med ett tydligt klassperspektiv? Män som har tagit sig tolkningsföreträdet, som varit berättarrösten i de ”stora berättelserna”, som meddelat andra ”hur det ligger till”, och sedan inte lyssnat utan osynliggjort kvinnor och homosexuella som givit sitt perspektiv. Men vi feminister menar att i ett fritt samtal så måste man både kunna lyssna och tala.
Vi i Feministiskt Initiativ ser hur patriarkatet är det största hindret för frihetens och de mänskliga rättigheternas förverkligande idag. Patriarkatet är fixerat vid kön. Den patriarkala normen sätter strålkastarljuset på personer som ses som avvikande, och som därför ifrågasätts och kritiseras. Normen lyssnar inte utan berättar för andra ”hur det ligger till”: ”Vad synd det är om dig som är rullstolsbunden”, ”Kvinnor kan inte köra bil”, ”Det är bögigt att gråta”.
Vi i FI vill istället rikta strålkastarljuset mot normen. Normen som är fördomarna och attityderna som gör att vi ofta omedvetet bedömer och ifrågasätter människor som bryter mot den. Normen som framstår som ”neutral”, ”objektiv” och ”opartisk”, men som alltid företräder ett visst intresse. Normen som är patriarkal, på Uppsala universitet, i kommunfullmäktige, i riksdagen och i media. Men inte bara där. Samma patriarkala norm spökar i konservatismen, liberalismen och socialismen. Därför är normkritik grundläggande för alla idéer för frihet på 2000-talet. Därför är normkritik ett självklart inslag i feminismen och i en feministisk politik i Uppsala, Sverige, Europa, världen. Därför är feminismen frihetens och de mänskliga rättigheternas idé framför andra.
Till högern vill vi säga vems frihet syftar ni på när ni säger fri forskning, fria individer och en fri marknad? Lesbiska funktionshindrade kvinnors frihet? Varför syns inte det i er politik? Varför tycks alla era analyser utan att redovisa det utgå från den patriarkala medelklassmannens världsbild?
Till vänstern vill vi säga att debatten om huruvida klass är en värre diskrimineringsgrund än kön är förlegad. Båda perspektiven måste beaktas. Att tvingas välja mellan två diskrimineringsgrunder är att spotta arbetarklasskvinnor eller icke-vita kvinnor eller lesbiska kvinnor i ansiktet. Och de har fått tillräckligt mycket saliv i ansiktet genom historien.
Nu är det dags för förändring. Nu är det dags för de patriarkala berättarröster som talat hittills genom historien att vara tysta och lyssna. Nu är det dags för andra röster att tala så att ett demokratiskt samtal kan börja på riktigt.
Vi vet att en bättre värld är inom räckhåll. Där vi tillsammans, oavsett kön, kan börja ifrågasätta den patriarkala normen och bygga ett friare samhälle. Där vi kan respektera alla människor, oavsett kön, etnicitet, klass, funktionshinder, könsuttryck, sexuell läggning, religiös åskådning och ålder. Att störta patriarkatet kommer inte att bli en fikastund. Att blottlägga den hittills neutrala, opartiska, objektiva, osynliga patriarkala normen kommer inte att bli en tebjudning. Vi utmanar mäktiga intressen. Men friheten har inte hindrats av maktens pekpinnar tidigare i historien. Den har hindrats av vanliga människors tystnad. De goda nyheterna är dock att nu har tillräckligt många människor höjt rösten.
Som på skeppsvarvet i Gdansk 1980. Som på Befrielsetorget. Som i Uppsalas studentområden våren 2011. Kårvalet visade att vi säger det många tänker. Nu siktar vi på kommunvalet i Uppsala och riksdagsvalet 2014. Du kan vara med. Välkommen till 2000-talets frihetsrörelse!
Jenny Jakobsson
ledamot (FI) Uppsala universitets kårfullmäktige och FI Uppsalas styrelse.
Britta Renman
ledamot (FI) Uppsala universitets kårfullmäktige.
Aina-Maria Ojutkangas
aktiv i FI-studenter Uppsala.
Tomas Karlsson
ledamot (FI) Uppsala universitets kårfullmäktige.
UNT 13/10 2011