De flesta är i dag överens om att Sverige aldrig kan konkurrera med låga löner och dåliga villkor. Om vi ska klara välfärden i framtiden krävs att Sverige är en kunskapsbaserad ekonomi. Därför ska vårt land vara en ledande forskningsnation.
För att lyckas med detta är forskningen vid våra universitet och högskolor grundläggande. Men vi kommer aldrig att befästa och stärka vår position utan en ny generation doktorander och forskare.
Villkoren för doktorander är fortfarande ofta under all kritik. Ungefär hälften av dem som doktorerar har en doktorandtjänst vilket innebär att de jobbar ihop till avtalspension och får ersättning vid sjukdom och föräldraledighet, som vilken anställd som helst.
Men det är också vanligt att doktorander i stället för lön får ett utbildningsbidrag, vilket är pensionsgrundande men inte ger underlag för sjukpenning eller a-kassa.
Utbildningsbidrag är ingen anställning, därför finns det inte heller någon formellt reglerad semesterrätt. En doktorands studier kan också helt eller delvis även finansieras via stipendier. Blir du då sjuk eller får barn under din forskarutbildning får du bara den allra lägsta ersättningen, det som Försäkringskassan kallar bosättningsbaserade förmåner.
Om vi ska rekrytera de skarpaste hjärnorna till doktorandtjänster så krävs förbättrade villkor och bra karriärvägar. Principen borde vara att alla doktorander ska ha en anställning från första dagen, men i väntan på det har vi socialdemokrater sagt att man åtminstone ska halvera tiden på utbildningsbidrag från två till ett år.
I riksdagens utbildningsutskott stödde Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet nyligen en reservation som går ut på att regeringen tillsammans med lärosäten och externa finansiärer ska utarbeta en överenskommelse kring hur dagens stipendier bättre kan kanaliseras genom lärosäten, och på så sätt bli en del i fasta och trygga anställningar för doktoranderna.
Tyvärr röstades förslaget ned av de borgerliga partierna i samarbete med Sverigedemokraterna.
Flera lärosäten går nu före lagstiftningen. I Lund kommer utbildningsbidragen att försvinna och ersättas av fasta anställningar från 1 januari 2013. Linköpings universitet och Chalmers tekniska högskola går samma väg. Det är bra att lärosätena på detta vis går före, men för att garantera alla doktorander likvärdiga och trygga villkor så krävs beslut i riksdagen.
På TCO:s konferens om ”Utbildning för ett bättre liv” arrangerades nyligen ett seminarium som handlade om doktorandernas studiesociala villkor. Alla som var med vid seminariet var eniga om att det bästa vore att alla fick en anställning och på så sätt får tillgång till sjukersättning, föräldrapenning, arbetslöshetsersättning och pensionsavsättningar.
Riksdagsledamoten Oskar Öholm (M) sade då att Moderaterna kunde tänka sig att ställa upp på ett förslag i den riktningen. Det ingav oss lite hopp om att en lösning skulle gå att finna i riksdagen.
Vår konkreta fråga till Öholm och Moderaterna är – står ni fast vid löftet under seminariet? I så fall finns möjligheten att ge alla Sveriges doktorander rimliga anställningsvillkor redan under nästa år. Vi socialdemokrater är redo.
Mikael Damberg (S)
vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott
Adnan Dibrani (S)
riksdagsledamot
UNT 24/1 2012