Åldersdiskriminering på svenska arbetsplatser har varit förbjuden i lag sedan den 1 januari 2009. Nu behöver det tas till krafttag för att komma åt den!
Under 2012 – Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationer – har Tema Likabehandling haft ett särskilt fokus på frågor som rör ålder och arbetsliv. Våra erfarenheter visar klart och tydligt att vi värderas olika mycket på våra arbetsplatser utifrån vilken ålder vi har.
Tema Likabehandling gav nyligen opinions- och marknadsinstitutet GFK i uppdrag att till 1 000 personer i åldern 15–84 år ställa frågan om de någon gång upplevt diskriminering på arbetsplatsen. 19 procent svarade ja. Vanligast var att man hade upplevt diskriminering som hade samband med kön – 11 procent. Näst vanligast var dock åldersdiskriminering – 8 procent hade någon gång upplevt diskriminering som hade samband med ålder. Även andra siffror visar att åldersdiskrimineringen är utbredd.
En undersökning som Pensionsmyndigheten har gjort, visar att var fjärde person över 55 år har upplevt diskriminering som har samband med ålder. Samma undersökning visar också att 71 procent av de tillfrågade arbetsgivarna hade negativa föreställningar om äldre arbetskraft.
Åldersdiskriminering hör starkt samman med den åldersmaktsordning som finns i samhället. Det vill säga de normer och strukturer som påverkar när i livet vi anses vara mest effektiva, produktiva eller kunniga. Diskrimineringsombudsmannen, DO, har visat att det finns många myter om ålder i arbetslivet. En vanligt förekommande myt är att det inte går att anställa äldre för att de ändå ska gå i pension – fast det egentligen är yngre som i högre utsträckning byter arbetsplats. En annan är att yngre måste uppnå en viss ålder för att ha samma auktoritet som äldre.
Tema Likabehandling menar också att det är viktigt att diskutera hur åldersdiskrimineringen är kopplad till diskriminering som har samband med andra maktordningar – till exempel könsmaktsordningen, den etniska maktordningen eller heteronormen. Det kan till exempel vara skillnad på hur äldre, svenskfödda kvinnor riskerar att åldersdiskrimineras jämfört med till exempel yngre, utlandsfödda män.
Det är därför av största vikt att ha ett arbetssätt som tar hänsyn till hur olika normer och diskrimineringsgrunder samverkar, för att kunna arbeta med att skapa en hållbar förändring på lång sikt.
Arbetet för lika rättigheter och möjligheter har pågått mer eller mindre lång tid i Sverige. När det kommer till exempelvis jämställdhet och lika rättigheter och möjligheter oavsett etnisk tillhörighet, finns det redan beprövade metoder som arbetsgivare kan använda sig av i sitt arbete mot åldersdiskriminering. Det kan till exempel handla om arbetssätt för att bryta ålderssegregeringen på arbetsplatsen, så att kompetens styr organiseringen av arbetsuppgifter – inte åldersnormer. Det kan också handla om att säkerställa en rekryteringsprocess som är öppen för alla – oavsett ålder.
Arbetsgivare kan och bör alltså redan i dag arbeta förebyggande mot åldersdiskriminering i arbetslivet. Utan ett förebyggande arbete för att främja lika rättigheter och möjligheter ökar risken att diskriminera arbetstagare. I detta arbete är det viktigt med insikten att det är strukturerna som leder till åldersdiskriminering som ska ändras. Det innebär att insatser som syftar till lika rättigheter och möjligheter oavsett ålder främst bör ha ett normkritiskt perspektiv – det vill säga rikta in sig på förändring hos dem med makten att påverka befintliga strukturer och inte på att ändra på individerna.
Men detta räcker inte. Tema Likabehandling anser också att lagstiftningen bör skärpas. I dag innehåller diskrimineringslagen bara krav på att arbetsgivare ska arbeta förebyggande för att främja lika rättigheter oavsett kön, etnisk tillhörighet och religion eller annan trosuppfattning.
Diskrimineringslagen bör därför stärkas så att kraven på arbetsgivares förebyggande arbete omfattar alla diskrimineringsgrunder – inklusive ålder.
Frihet från diskriminering är en mänsklig rättighet. Låt oss därför arbeta för att stoppa åldersdiskrimineringen på allvar!
Ellen Landberg
projektledare Tema Likabehandling
UNT 13/2 2013