Forskare i parentes?

Det brådskar med nya regler för utländska doktorander och forskare, skriver Li Caldeira Balkeståhl och Eva Åkesson.

Foto: Tor Johnsson

Uppsala2014-01-31 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När cirkulärmigrationsutredningen presenterade sitt betänkande (SOU 2011:28) i mars 2011 var förhoppningarna stora att utredningens förslag avseende doktorander snabbt skulle genomföras, eftersom förslagen motsvarade stora och akuta behov såväl bland de berörda doktoranderna som i fråga om samhällets behov av spetsutbildad arbetskraft.

Dessvärre har den tilltänkta propositionen skjutits upp gång på gång. I början av hösten 2013 anmäldes att den skulle presenteras i november. Men propositionen uteblev, uppskjuten igen. Nu sägs att den ska komma i slutet på februari.

Det finns i Sverige många doktorander som kommer från länder utanför EU/EES-området. De möts av en rad svårigheter. De betalar i många fall skatt. Men Migrationsverket betraktar dem som studenter och ger dem uppehållstillstånd för studenter som ska förnyas varje år, med påföljd att de periodvis inte kan delta i vetenskapliga konferenser utanför Sveriges gränser.

Eftersom doktoranderna får uppehållstillstånd för studenter tillåts inte alltid deras medföljande familjemedlemmar att arbeta i Sverige.

Som jämförelse kan nämnas att yrkesverksamma från samma land kan söka arbetstillstånd och när de får arbetstillstånd gäller detta även deras anhöriga.

När de har disputerat möts dessa doktorander ofta av svårigheter att få uppehållstillstånd om de vill stanna i Sverige, i princip måste de lämna landet direkt efter examen, trots att de ofta motsvarar just den arbetskraft industrin vill ha.

Problemet blir allt mer akut, eftersom antalet utländska doktorander tenderat att öka med tiden. Som exempel, hämtade från den officiella statistiken, kan nämnas att av de doktorander som antogs 2012 var 40 procent utlänningar. Inom naturvetenskap och teknik utgjorde de 57 respektive 60 procent. Den största andelen har KTH, där 66 procent av de nyantagna var utlänningar, följt av Luleå tekniska universitet med 65 procent. En stor del av dessa är så kallade tredjelandsdoktorander.

Cirkulärmigrationsutredningen (SOU 2011:28) behandlade frågan ingående och kom med utmärkta förslag. Vi vill energiskt förespråka att de förslag som utredningen presenterar avseende doktorander genomförs till fullo, att det ”i utlänningsförordningen införs en ny tillståndsform, uppehållstillstånd för utbildning på forskarnivå. Möjligheten att få permanent uppehållstillstånd samt möjligheten för familjemedlemmar att få uppehållstillstånd ska motsvara vad som gäller för arbetskraftsinvandrare.” (SOU 2011:28 s 146).

Vi vill särskilt instämma i utredningens resonemang, att det bör finnas generösa möjligheter att periodvis vistas i ursprungslandet, att perioden som doktorand ska kvalificera till permanent uppehållstillstånd efter examen, och att det handlar, för att citera utredningen, ”om en högt kvalificerad grupp som kan få stor betydelse för utvecklingen både i Sverige och i sina ursprungsländer.”

Sverige har i dag ett ytterst ofördelaktigt system för doktorander från länder utanför EU/EES jämfört med många andra vetenskapligt framstående länder, till exempel Nederländerna, Danmark och Storbritannien.

Det satsas stora belopp på dessa doktoranders forskarutbildning i Sverige. Därför är det angeläget att man skyndsamt förbättrar villkoren för deras vistelse i Sverige och väsentligt förbättrar deras möjligheter att stanna kvar i landet efter examen.

Li Caldeira Balkeståhl, ordförande Doktorandnämnden, Uppsala Studentkår

Eva Åkesson, rektor Uppsala Universitet

Läs mer om