”Sverige ska bli det Nya Matlandet”, säger landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Vi på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) vill gärna anta utmaningen och bidra till den kunskapsbas som i så fall blir nödvändig. Men då krävs forskningsresurser!
En framgångsrik och säker livsmedelsproduktion kräver både grund- och tillämpad forskning. Grundforskning finansieras i dag med anslag från de statliga forskningsråden. Den tillämpade forskningen inom jordbruksområdet vid SLU finansieras till en stor del av Stiftelsen Lantbruksforskning (SLF). Exempelvis kommer upp till 40 procent av de externa medlen för forskning på lantbrukets djur vid SLU från SLF. Dessa pengar är en förutsättning för att forskningen ska kunna bedrivas.
De senaste åren har SLF finansierat forskningsprojekt för omkring 100 miljoner kronor varje år. Av dessa har cirka 70 miljoner kronor bestått i återförda miljöskatter på bekämpningsmedel och handelsgödsel. Men pengarna från skatt på handelsgödsel, som lantbruket betalade till och med 2009, tar slut i år. Hittills har inga besked getts om hur den statliga investeringen i lantbruksforskning kommer att se ut från 2012 och framåt. I allra värsta fall kommer ingen ny statlig finansiering.
En drastisk minskning av SLF:s forskningsmedel innebär ett mycket hårt slag för den svenska forskningens möjlighet att bidra till en långsiktig hållbar livsmedelsproduktion. Och det kommer inte minst att ge långtgående konsekvenser för möjligheterna att behålla en livskraftig djurproduktion i Sverige.
En allvarlig utmaning för den inhemska livsmedelsproduktionen är konkurrensen från den ökande importen av animaliska livsmedel. Exempelvis är självförsörjningsgraden när det gäller nötkött endast 50 procent och för griskött mindre än 70 procent. Den aktuella bristen på smör i svenska butiker är en konsekvens av den minskade inhemska produktionen av mjölk. Detta måste ses som en allvarlig varningssignal för den obalans som lätt uppstår när vi blir allt mer beroende av import. Sveriges djurbönder brottas med stora lönsamhetsproblem och antalet aktiva lantbrukare minskar i snabb takt.
Om det inte sker ett trendbrott ökar nedläggningen av lantbruk med djur ytterligare. Detta hotar biodiversiteten och våra öppna landskap, liksom tillgången på närproducerad mat och djurhållning med god djurvälfärd. Möjligheten att sätta klimat- och miljöfrågor i centrum för djurproduktionen försvinner då också i stor utsträckning. För att skapa förutsättningar för en inhemsk miljömässigt, etiskt acceptabel och ekonomiskt uthållig animalieproduktion krävs mer forskning - inte mindre.
Det finns ytterligare skäl till att den tillämpade forskningen i Sverige behöver upprätthållas och stärkas. Ett är att denna forskning i stor utsträckning bidragit till innovationer och företag inom sektorn. Minskade forskningsresurser till detta område är därför samhällsekonomiskt direkt kontraproduktivt. Ett annat gäller möjligheten för svenska forskare att erhålla EU-finansiering. Dessa anslag får allt större betydelse för vår inhemska forskning men vid ansökningar om EU-anslag krävs i regel motfinansiering, det vill säga att det finns nationella forskningsmedel motsvarande hälften av projektkostnaderna.
Minskas SLF:s forskningsbudget kommer möjligheten till motfinansiering av EU-projekt att äventyras med förödande konsekvenser för våra forskare.
För att ta fram kunskap som kan stödja den svenska modellen för djurproduktion med ett hänsynstagande till djurens och miljöns behov gör SLU i dag stora satsningar för att få till stånd en högklassig infrastruktur. Nya stallar för forskning och undervisning färdigställs i Uppsala, och dessa anläggningar håller nu på att fyllas med aktiviteter som är av stor betydelse även i ett nordiskt och europeiskt perspektiv. Om det ska kunna utnyttjas måste våra forskare ha tillgång till forskningsanslag att söka!
Utan statligt stöd kan vi inte upprätthålla den höga forskningsnivån. Det är dags för regeringen att ta ansvar. Eskil Erlandsson måste fylla sitt tal om matlandet med innehåll.
Kerstin Svennersten-Sjaunja
professor och dekanus, SLU
Staffan Eriksson
professor och vice dekanus, SLU
UNT 13/9 2011