Europa har inte bara genomlidit en ekonomisk kris utan även en förtroendekris. De senaste åren har vi sett en oroande utveckling när flera medlemsländer gång på gång brutit mot medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter.
I Rumänien pågår en systematisk diskriminering av romer, i Litauen har homofoba lagar antagits som – trots att de vattnades ur avsevärt efter kritik från EU – kan medföra problem för den som öppet vill visa sin homosexualitet. Ungern har numera ett statskontrollerat medieråd – fyllt av politruker från det konservativa regeringspartiet – med rätt att censurera medierna och sedan i december är demonstrationsfriheten i Spanien begränsad. Att skriva något kritiskt om Spanien på ett plakat eller att måla en satirisk bild av en politiker kan numera leda till upp till 30 000 euro i böter.
Allt detta strider mot de rättigheter som alla EU medborgare garanteras i Lissabonfördraget. Det strider också mot de kriterier som varje medlemsland förband sig att respektera när de anslöt sig till EU. Ändå tittar vi handlingsförlamade på när dessa rättigheter kränks, eftersom EU i dagsläget saknar de kraftfulla verktyg som behövs för att agera mot medlemsländer som bryter avtalet.
Rättsstatens oberoende och alla människors rättigheter – oavsett religionstillhörighet, sexuell läggning, etnisk bakgrund, åsikter och så vidare – är grunden för det europeiska samarbetet.
Europaparlamentet har gång på gång antagit resolutioner som fördömer Ungerns, Italiens och andra medlemsländers agerande mot sina medborgare. Dessa har inte fått gehör i Ministerrådet, eftersom medlemsländerna, av rädsla för att själva bli kritiserade, är ovilliga att kritisera varandra öppet. Även Moderaterna och Kristdemokraterna i Europaparlamentet har kontinuerligt röstat emot resolutionerna och därmed hållit politiker som Italiens Berlusconi och Ungerns Orban samt andra konservativa kollegor om ryggen, med hänvisning till att EU inte ska lägga sig i länders interna angelägenheter.
Proaktiva politiska åtgärder behövs. Därför presenterade jag nyligen en rapport med konkreta förslag på hur EU på ett genomgripande och handlingskraftigt sätt kan säkra respekten för allas våra grundläggande fri- och rättigheter.
EU behöver skapa en mekanism, som fortlöpande övervakar och granskar medlemsländerna och som vid behov kan påföra kännbara sanktioner, såsom frysning eller indragning av EU-stöd och, i extrema fall, indragen rösträtt i ministerrådet. Kontrollerna bör genomföras årligen och på samma sätt i alla medlemsländer. Länderna ska varnas i ett tidigt skede om man konstaterar att kriterierna inte uppfylls. Det är viktigt att detta är en oberoende och icke-politiserad granskning. Bara så kan rättsstaten, demokratin och de grundläggande rättigheterna garanteras.
Under den ekonomiska krisen tog EU snabbt fram nya instrument och mekanismer för att hantera situationen och hitta gemensamma lösningar där såväl utvärderingar, rekommendationer, varningssystem och sanktioner tvingar medlemsländerna att följa reglerna.
Vi måste kunna visa upp samma vilja och mod för att på ett liknande sätt garantera våra över 508 miljoner europeiska medborgares grundläggande fri- och rättigheter. Vid EU kommissionens kontor i medlemsländerna arbetar nu EU-tjänstemän med att granska ländernas ekonomiska politik. På samma sätt bör kommissionen kunna ha folk på plats för att granska om medlemsstaterna respekterar medborgarnas rättigheter.
Vi har höga krav på att Ukraina, Serbien, Turkiet, Moldavien och andra länder som vill ansluta sig till EU ska respektera de demokratiska principerna och de grundläggande rättigheterna.
Vi måste även kunna se till att de länder som redan är medlemmar fortsatt sköter sig.
Systematiska brott mot EU:s grundläggande värden måste få politiska och ekonomiska konsekvenser. Vi får aldrig kompromissa med våra medborgares fri- och rättigheter, de måste alltid vara överordnade staters rättigheter.
Cecilia Wikström (FP), Europaparlamentariker