Vår nya försvarsminister, Karin Enström (M), har flera utmaningar framför sig. Hennes föregångare Sten Tolgfors gjorde en berömvärd insats i reformarbetet med att skapa en ny sorts försvarsmakt. Emellertid är denna process ingalunda klar. Mycket återstår att göra och det är Enström som har denna något otacksamma uppgift att lösa.
Under de senaste 20 åren har Försvarsmakten genomgått radikala förändringar. Precis som Enström redan varit tydlig med att påpeka är det kalla kriget slut och vi står inför en helt annan hotbild än den som fanns före 1992. Försvarsmakten har anpassats för detta genom att minska antalet insatsförband inom armén med cirka 90 procent. Antalet stridsfartyg och stridsflygplan har minskat med cirka 70 procent. Hemvärnet har reducerats med ungefär 75 procent. Det enda som är ungefär konstant är kostnaden, dryga 40 miljarder kronor per år.
Jag dristar mig därför till att ge fem förslag till hur ett bättre försvar kan byggas:
- Ekonomin är grundbulten för att få verksamheten att fungera. Den balans som finns i nuläget är inget som kommer att vara konstant. Dessutom beror de positiva siffrorna till stor del på att övningsverksamheten har minskat från en låg till en ännu lägre nivå och att man har skjutit materielanskaffningen framför sig. Personalförsörjningen kommer att kosta. Materielanskaffningen kommer att kosta. Vidareutvecklingen av Gripen kommer att kosta.
Försvarsanslagen måste helt enkelt öka om förutsättningarna för någon form av trovärdighet och funktion ska finnas. Emellertid måste också tydliga kontrollfunktioner byggas upp. Varje insatsförband måste kunna redovisa sina kostnader. Sambandet mellan ekonomi och verksamhet måste vara tydligt.
- Se till att anpassa personalstrukturen efter de behov som finns. Se till att villkoren för våra rekryter är goda så att ett yrke som soldat framstår som något man vill söka sig till för att det är vad det är, och inte för att det är det som är kvar. För att kunna öka rörligheten mellan soldatyrket och kommande civila karriärer måste samarbetet mellan försvaret och det civila samhället, men framför allt näringslivet, utvecklas.
Öka resurserna till hemvärnet, nationella skyddsstyrkorna, frivilligorganisationerna och inte minst utbilda reservofficerare. På så vis får vi med enkla medel fram en både gripbar och välutbildad resurs.
- Delar av våra vapensystem är i dag begränsade då de till exempel i vissa fall saknar nödvändig bestyckning för att kunna försvara sig själva. Luftvärnet är i det närmaste avskaffat och förmågan till indirekt eld är begränsad till ett fåtal pjäser. Förmågan att försvara det lilla antalet baser vi har är numera kraftigt begränsad.
Försvarsmakten måste förses med resurser som gör våra system användbara. Utvecklat och med förmåga till insats gör det till exempel både luftvärn och artilleri användbara för både nationella och internationella uppgifter.
- Gotland är en av de strategiskt viktigaste positionerna i Östersjön. Moderna vapensystem gör att den som behärskar Gotland också styr över vem som har respektive inte har tillträde till Östersjön. Alltså, se till att Gotland kan försvaras. Det är dessutom något som går att lösa med befintliga resurser.
- Ansök om medlemskap i Nato. Sverige är redan i dag en väl integrerad i Nato. Såväl i Afghanistan som i Libyeninsatserna har vi visat att vi fungerar väl inom försvarssamarbetets ramar. Kalla kriget är borta och alliansfriheten är ett begrepp som har förlorat sin tidigare tyngd. Vi hör hemma i väst och det är inom den västliga försvarsalliansen vi har vår trygghet.
Sveriges säkerhet vilar redan i dagsläget ytterst på Nato. Att gå med är en närmast självklar konsekvens av detta. Till det bör läggas att vi redan har avgett en säkerhetspolitisk solidaritetsförklaring som omfattar EU-medlemmar samt Norge och Island. I förklaringen ingår att både kunna ge och ta emot militärt stöd.
Patrik Björnström
statsvetare och reservofficer
UNT 5/5 2012